Aftonbladet – 1 mars 1866, sida 3

— Karnavalen i Rom. En korrespondent skrifver till Times den 14 Februari: Jag kommer just nu hem från slutscenen i 1866 års karnaval, och aldrig har denna dag varit så full af glädje och såsetrålande af ljus, som den varit i afton. Vagnarne ha hela dagen igenom varit talrika och många ibland dem särdeles smakfullt prydda. De franska konstnärernas vagn var höljd med förgyllningar, grönt och draperier. Framtill var anbragt en kolossal figur, föreställande konstens genius med en strålkrans kring hufvudet och hållande i. den ena handen en hammare, i den andra en palett. På sidorna voro målade åtskilliga allegoriska figurer och längst bak i vagnen lågo två förgylida lejon. Af andra vagnar fanns der ett ofantligt antal, många fyllda med afgrundsandar, papegojor, sjömän och andra karaktersmasker. Balkongerna och Corso voro fyllda ända till qväfvande trängsel, och den f. d. kungliga neapolitanska familjen öfverträffade alla sina bjeltedater vid Gaöta med den ihärdighet och den kraft den nu ådagalade. Slutscenen är den s.k. Moccolette?, då hvarje mar, qvinna och barn tänder ett vaxljus eller en fackla och försöker släcka de andras. Tusentals ljus flammade och glittrade från balkonger och vagnar, och så långt ögat kunde nå, från Porta del Popolo till Capitolium, var allting ett ljushaf, isynnerhet som gatorna dessutom voro eklärerade med pyramider af gaslågor. Då större frihet än vanligt denna gång blifvit romarne förunnad, har också Corso hvarje afton alltsedan i torsdags varit öfverfylld med personer i domino, många af de hög-ta klasserna. Kortligen, karnavalen här under de tre eller fyra sednaste dagarne har varit en tydlig och lysande glädjebetygelse öfver Septemberkonventionens genomförande. 1 ———