HUSTRUR OCH DÖTTRAR ELLER MOLLY GIBSON. ) Roman af mrs GASKELL. Derefter gick man ut i matsalen och satte sig till bords. I Mollys tanka var allting så förträffligt och väl lagadt som någon mat kunde vara, men mr Preston var icke nöjd med någonting, utan gjorde ständiga ursäkter, än emedan en rätt var så illa lagad, än emedan den rätta såsen felades till en annan, allt under det han beklagade en ungkarls olyckor, en ungkarls hus åll, en ungkarls besvär, så att Molly slutligen blef hjertligen led dervid. Hennes fars nedstämdhet, som fortfor och som gjorde honom mycket tystlåten, oroade henne; hon ville dock ej att mr Preson. skulle märka den, hvarföre hon pratade hit och dit, med ständiga försök att undgå de personliga uttyd: ningar han ville gifva åtallting. Hon visste ej när hon borde lemma herrarne allena, men hennes far gaf henne en vink derom, hvarpå hon fördes tillbaka till det gula förmaket af mr Preston, som gjorde tusen ursäkter för det han måste lemna henne allena der. Hon hade emellertid icke alls ledsamt i ensamheten, ty Hon kunde nu ostördt få bese rummet och en hel del egendomliga småsaker, som funnos der. Bland annat stod der eit schatull å la Louis XV, med förtjasande miniatyrporträtter infattade i det fina trävirket. Hon stod just med ett ljus i handen och såg på detta konstverk, då hennes far och mr Preston kommo in. Den förre såg trött och orolig ut; han kom fram till henne, klappade henne på axeln och säg på det hon såg på, hvarefter han, utan att säga ett ord, gick och ställce sig framför elden. Mr Preston tog ljuset ur ) Be A. B, nr 14—21, 214—27, 29—33, 35—38, 40—43, 46, 48 och 49.