Aftonbladet – 1 mars 1866, sida 2

Molly Gibson kallas jag, men mitt rätta namn är Mary.? Molly är ett vackert namn; det låter så mjukt, För hundrade år sedan var man ej rädd för sådana tarfliga namn; nu äro vi alla så granna och fina, det finnes ingen lady Betty, nu. Jag undrar just hvarföre men ej har döpt om det brodergarn som bär hennes namn? Till exempel lady Constantias eller lady Armamaries tapisserigarn.? Jag visste ej att det fanus något lady Bettys garn?, sade Molly. Det bevisar att ni ej är van att sy tapisceri! Olare skoll nog vänja er dervid, det lofvar jag. Hon brukade sätta för mig stycke efter stycke: riddare och damer, blommor som aldrig funnits till. Men jag måste göra henne den rättvisan och säga att då jag blef trött af dem, slutade hon dem alltid sjelf. Jag undrar hur ni båda skola komma öfverens! Det undrar jag också! suckade Molly inom sig. Jag trodde alltid att det var jag som styrde henne tills jag en dag fick en otreflig misstanka om att det var hon som styrde mig. Det är i alla fall en Jätt sak att läta sig ledas så der, åtminstone tills man blir medveten derom, och sedan kan man roa sig deråt, om man vill se det från den sidan.? Jag skulle ej tåla det, sade Molly. 4Jag skall för pappas skull försöka göra henne till viljes om hon bara reat ut säger hvad hon önskar, men det vore mig högst Obehagligt att blifva narrad att göra något. Hvad mig beträffar?, svarade lady Harriet, så är jag alldeles för lat för att kunna undgå sådana snaror; jag tycker mera om att ge akt på den skicklighet, hvarmed de utläggas. Men jag vet naturligtvis, att om jag brydde mig om att göra det, så kunde jag slita sönder det gröna linet, hvarmed man vill binda mig. Men det kanske ni inte skulle kunna. Jag förstår icke riktigt hvad ni menar, sade Molly. (Forts.)