Aftonbladet – 1 mars 1866, sida 2

klädde henne mycket väl. Hon tyckie om att blifva förd till altaret af en verklig grefve och att hafva hans dotter till brudtärna, och bon var lycklig i tanken på den förestående föreningen med en man, som behagade henne, och som hon fått utan minsta besvär. Fit lätt moln sänkte sig öfver hennes panna vid åsynen af mr Preston och hennes behagliga småleenden afbrötos ett ögonblick då han visade sig bredvid mr Gibson. Men han deremot, förändrade icke en min; han bugade sig blott allvarligt och tycktes helt och bållet upptagen af den högtidliga handilin gem som räckte ungefär tio minuter. Bru en och brudgummen äkte tillsammans tillbaka till slottet, mr Preston gick en genväg dit, och Molly befann. sig åter i vagnen med mylord, som gnuggade händerna och småskrattade, och lady Harriet som försökte uppmuntra Molly med vänliga ord, hvilka dock voro mindre tröstande än hennes tystnad skulle varit, Molly förstod snart att det var meniugen att hon skulle på eftermiddagen följa med det höga herrskapet då de återvände till Towers, och denna anordning smickrade henne föga, Då frukosten var, förbi och det lyckliga paret begifvit sig på sin åtta dagars lustresa, hade lord Cumnor så mycket affärer att uppgöra med mr Preston, att Molly skulle blifva ganska länge lemnad al lena med den fruktansvärda lady Harriet. Denna satt framför kakelugnen i förmaket och skyddade sig mot eldskenet med en stor solfjäder, som bon höll för ansigtet, men öfver hvilken hon ett par minuter skarpt betraktade Molly. Om detta var Molly fullkomligt medveten och hon höll just på att gamla sitt mod för att se på den förnäma damen igen, då denna sade: Jag tycker om er; ni är en liten skygg vilddufva, som jag har lust att tämja. Kom hit och sitt på denoa pallen bredvid mig. Hvad heter ni? eller — hvad kallar mean er, som folk från de nordliga trakterna skulle säga?