Aftonbladet – 27 februari 1866, sida 2

miss Browning kunde mena och besluten att ingentiog säga förr än hon var viss derpå. tJag förmodar att du snart skall fara till Hamley igea? Han är icke äldsta sonen, som du vet, Phebe! Plåga mig då ej längre med det eviga aderton, nitton, utan hör på hvad som talas. Molly berättar huru mycket hon var tillsammans med mr Roger och huru vänlig han var emot henne. Tala litet mera om honom, Molly lilla. Hör nu på På hvad sätt var han vänlig emot ig 2 CÅh, jo — han sade mig hvilka böcker jag skulle läsa och en gång visade han mig huru många slags bin... Bin, barn? Antingen måtte du eller han varit från förståndet! Nej, icke alls. Det finns mer än två hundrade slags bin i England och han lärde mig skilja dem från flugorna. Miss Browning — jag kan ej låta bli att se hvad ni tänker, sade Molly, blossande röd, men det är alldeles misstag, alldeles oriktigt. Jag vill icke säga ett ord till, hvarken om Roger eiler Hamley, om det sätter sådana dåraktiga inbillningar i ert hufvud.4 4Jo, jag tackar, jag! Här är en ung dam som behagar tillrättavisa dem som äro äldre än hon! Dåraktiga inbillningar! De måtte vara i ditt hufvud, tyckes det! Och, låt mig säga dig en sak, Molly: du är alldeles för ung för att börja pladdra om älskare och friare.4 Molly hade ett par gånger blifvit kallad näsvis och kanske icke utan skäl. Nu kom näsvisheten i alla fall fram, Jag sade aldrig hvaruti den dåraktiga inbillningen bestod, miss Browning; gjorde jag det, miss Phebe? Ser ni ej, söta miss Phebe, att hon sjelf tolkade det så, och att