Aftonbladet – 24 februari 1866, sida 3

uppgsa tll fo vuv rar, al standet alslagen. lenum afslutades kl. !2 3 e. m. Vecko-krönika. Innehålb: Pressens lof. — Eu öpproptill alla verldöns journalister. — Vi känna oss liksom litet, högfärdiga. — Skingrade inbillningar. — Dr Rundgren och kakelugnsmakaren Pettersson. — Den rysligt tillämnade salärietsve tidningen: —De Svenska krkelögtförne äro icke de sämsta. — Sådana konna Kakelugnar vara. — Igen med spjellet! — Stockholms rådhusrätts klassicitet. — Hvad hebreiskan är för eu skönt språk. — Vidi och tibi. —Ett psrisiskt bröllop. — Ären i alla klädda i bröllopskläder? — En svensk diplomats uppträdande vid det högtidliga tillfället. ?Den, som först uppå ett rörligt trästycke inskar en Bbokstaf utaf det götiska alfabetet, yttrar en fransk skriftställare, ?anade ej, att denna uppfinning skulle förändra verldens skick. Etter denna så enka upptäckt, vid hvars gränser de gamlas upptinningsförmåga stannade, flerfaldigar sig menniskotanken i ögonblicket af sin födsel, och går att vid stränderna af Indus uppenbara den känsla, hvarifrån hon vid BSeinen upprann. Denna moraliska kraft, som kristendomen redan hade utvidgat, känner icke mer nägra gränser, ochfilosofen upprepär med aposteln: -Nu, då förnuftet herrskar, qväfven ej förnuftet; pröfven allt och pehållen hvad gott är! ?Boktryckerikonsten förnyar dagligen underverket på pingstdagen, och låter sanningen i skapnad af eldtungor vedstiga på sina apostlars hufvuden.? (Etienne de Jouy, Moralen tillämpad pölitiken.) : En svensk journalist, Sturzenbecker, har kallat pressen tidens lykta, ett svärd för folket uti fridens dagar och det bästa låset för bondens lada?. Publicister och journalister uti alla länder?, uppmanar den ofvan citerade författaren sina medbröder, I ären kallade till alla rättigheters försvar genom alla orättvisors kungörände; måtte ingen våldsambet. intet maktmissbruk :kunna hemligt hållas! Angifven alla brott, namngifyven. alla brott:liga! Om man skulle mäkta att vid foten af Vesuvius och Etna, att vid Tiberns och vid Arnos stränder, att på Piemonts och Milanos slätter qväfva de förtrycktas 10p, så måtte dessa upprepas af genljuden från Tajo, från Manganares; från Seinen, från Themsen och från Delaware! Det finnes mennisker, hvilka aldrig kunna vara goda; nåväl, måtte de åtminstone tvingas att vara rättvisa! Måtte, slutligen, en allmän öfverensstämmelse -mellan alla -röster, mellan alla pennor från verldens ena ända till den andra upprep : Ara och beröm åt dygden, ehvar den finnes; vanära -och olycka öfver brottet, ehvad den brottsliges namn eller plats i samhället än må vara!? Med sådana föreställningar om pressens betydenhet och de journalistiska skriftställarnes höga mission kände vi oss liksom litet högfärdiga öfver att tillhöra antalet af dessa Psanningens apostlar? tills dr Rundgren och kakelugnsmakaren Pettersson för nagra dagar sedan kommo och öfvertygade oss om, atttidningsskrifveriet är bara elände och att den svenska pressen är den uslaste af alla pressar. De nämnda herrerace ha nog skäl att tillkännagifva sitt djupa förakt för en press, som å ena sidan aldrig gjorde någon affär af det Rundgrenska Veckobladet, tidning för kyrka och stat, träaktigt i åmianels:, och å andra sidan ej hade den förmånen att känna hr kakelugnsmakaren Petterssons politiska vigt, förrän han med hela sin tyngd föll ner i femte valkretsens valurna och totalt krossade det liberala partiets kandidat. Inför dylika domare måste vår stackars press komma till korta; dr Rundgren skulle för densamma icke vilja gifva så mycket, som fordrades för att köpa en krukomakares åker till främmandes begrafning, medan kakelugnpsmakaren Pettersson vill gifva hvad som helst för att få en press, bättre än den nuvarande. På samma sätt är det med mig: jag skulle icke vilja ge många öre för den jord; der regeringens proposition om 45,000 riksdalers understöd för utgifvande af ett officielt blad kommer att nedmyllas, och jag vet icke hvad jag ville ge för att ha en kakelugn som icke rykte in, Ja, förargelsen finnes och således må den stå der också, säger jag med Geijer, :aina kakelugnar ryka in, alldeles fördömdt, men icke vet jag om de äro af hr Petterssons tillverkning, och ieke skall jag derföre säga att de svenska kaäkelugnarne äro de uslaste af alla kakelugnar. Sädana kunna de vara, som till exempel den nya kakelugn om hvilken en gammal anekdot berättar: En kakelugnsmakåre hade som hastigast uppfört en kakelugn, men när kakelugneu var färdig fick mästaren några skrupler om dess hållbarhet, hvarför han ställde sin gesäll med ryggen mot kakelugnen för att stödja densamma medan han sjelf gick in till