Aftonbladet – 24 februari 1866, sida 3

Presteståndet. (KIL. 10 f. m.) Ekonominutskottets betänkanden:r 52, afstyrkande ersättning åt boställshafvare förgrunddikning och större odlingar å boställe, bifölls; n:r 53, afstyrkande befrielse för lärjunge vid elementarläroverk och elev vid felkskollärareseminarier från beväringsexercis bifolls äfvenledes efter någon stunds diskussion, hvarunder kyrkoherden Si monsson ansåg ungdomen och seminariielever utan nytta spilla sin tid på beväringsexercisen, emedan deras öfning redan öfvergår måttet för denna, samt tal. hört generaler utom utskottet yttra sin förvåning öfver deras precision i exercis. och deras öfningar i både ?samlad och spridd ordning?, som det på konstspråket heter. Dr Söderberg samt prostarne Lundholm och Rabe instämde. Dr Moberger hade haft lyckan höra generalerna i utskottet erkänna exercisskickligheten i skolorna och seminarierna men derjemte anmärka bristen på den så nödiga tiraljörstjensten och vana vid fältlif. Tal. påpekade dessutom att numera högst få skolynglingar hinna beväringsåldern, utan redan derförinnan lemnat läroverket; samt att det icke vore skäl att besluta någon ändring i detta afseende, då ett förslag är bane, som torde åstadkomma en väsentlig omstöpning. Yrkade således bifall; och för samma åsigt talade prof. Ribbing, domprosten Björling. dr Petrelli, och hofpred. Rosenius. — Prosten Palmlund hyste väl en mening motsatt utskottets, men lät dock vid dess hemställan bero, liksom kyrkoh. Otterström. Samma utskottsbetänkande n:o 54, afst. motion om fördelning emellan socknar inom samma pastorat af återvunnen helgonskyld, gaf äfven anledning till diskussion. Kyrkoh. Simonsson, biskoparne Björck, och Sundberg och d:r Säve KR återremiss, i ändamål att erhålla en förlaring af 1861 års förordning om helgonskylden derhän att orden till församlingarne? må förklaras lika betydande med till pastoraten?. För bifall talade deremot kyrkoh. Ekelund, prof. Ribbing, prosten Smitt, biskop Anjou, dr Ternström och kyrkoh. Otterström. Tvisten slets genom votering, som utföll med 30 röster för återremiss emot 20 för bifall. Samma utskotts betänkande n:r 55, förordande upphäfvandet af gamla författningar rörande insamling af penningar vid bröllop och barndop, föranledde äfvenledes en ansk långvarig diskussion. ÅA ena sidan anfördes såsom skäl för bifall att fattigvården numera är ett kommunalärende, hvadan msamlingarne endast blifva en lindring i kommunens skatter, men ej någon hjelp för de fattige, som icke få ett öre mer än kommunens fattigvård bestämt; att saken mångenstädes väcker anstöt och har något särdeles motbjudande för den som nödgas påminna derom; att författningarne i ämnet äro föråldrade och icke vidare efterlefvas, samt följaktligen böra borttagas m. m.; och om dessa åsigter förenade sig kyrkoh. Wennerström, dr Säve, domprosten Sonden, dr Moberger och prosten Smitt. ÅA andra sidan talade prostarne Tegnrer och Westin, dr Sandberg, hofpred. Wahrenberg, kyrkoherden Ekelund, hofpred. Rosenius och dr Raunsten för afslag, klagande öfver den lust som tyckes uppenbara sig att afskära alla små inkomster för kyrkor och fromma stiftelser. Presten är af gammalt de fattiges målsman och någon klagan öfver redovisnpingsskyldigheten har ej försports. Författningarne göra heller ingen skada och kunna derför gerna stå qvar, hvarförutom saken har sedens helgd och alldeles icke väcker något missnöje. Dr Runsten förklarade det särskildt vara ett i högsta måtto oriktigt påstående att alla föråldrade lagar, somej vidare efterlefvas, böra upphäfvas. Vid anställd votering segrade utskottets hemställan med 23 röster mot 22. Slutligen godkändes utan diskussion lagutskottets betänkande n:r 20, afstyrkande förändrad ydelse af vittneseden.