Aftonbladet – 24 februari 1866, sida 2

nuvarande svenska pressen, att den varit en mäktig häfstång för höjande af landets kultur. Det är alltså vår uppriktiga öfvertygelse — då vi mer än en gång sökt så opartiskt som möjligt granska detta vigtiga ämne — alt den svenska pressen, hvad rättrådighet och omutlighet angår, intager ett bland de främsta rummen inom den civiliserade verldens skriftställeri, vare sig af dagbiadseller annan natur. Det är då äfven sjelfklart, alt vi anse dr R., med de anförda orden, hafva fällt en orättvis dom. Vi veta ej om dr R. betrastar den saken så allvarsamt som vi, ty kanske är hans samvete icke så ömtåligt; men vi förmeua att en sådan dom, på ett offentligt rum, innebär ett stort moraliskt ansvar. Om — hvilket varit omöjligt — vi någonsin i hettan kommit att tala om detsvenska presterskapet såsom det sämsta af alla presterskap i verlden? — så skulle, vid den första eftertanka, sådana ord hafva hvilat tungt på vårt sinne, innan vi fått ätertaga dem och, såvidt möjligt, godtgöra hvad vi brutit. Detta är hvad som återstår för dr R. alt göra. Huru han i det fallet handlar skall blifva en pröfvosten på hans sinnelag, icke blott såsom prest, utan såsom man af heder och samvete. Och hvad skall man säga derom, att det icke fanns någon man inom presteståndet, som ogillade och tillbakavisade dr R:s lättfärdiga omdöme ??