Aftonbladet – 24 februari 1866, sida 2

jande sätt g för gra— Wäktaren uttalar sig på at rörande frågan om ett tisutdelning af Posttidningen För vår del kunna vi icke annat inse, än att de fördelar, som möjligen genom förslagets antagande skulle kunva vinnas, äro vida ringare och mindre sannolika, än att de förtjena den äskade uppoffringen af en så betydlig summa, hvilken vi anse vida bättre använd, om den t. ex. fördelades på några hundra gamla afskedede soldater, som på sin ålderdom lida brist och åt hvilka staten nu består tre—tolf (!) riksdaler om året i pension. Så använd skulle den gifva bröd åt flera hundrade, som nu ofta lida nöd, aftorka mången tår och stilla mången tyst klagan. — Vi hafva medgifvit att förslaget kan hafva sina fördelar. Förutsatt att en regering alltid ledes af visa och goda åsigter, så kan den genom ett mycket spridt blad, skrifvet för folket, inverka fördelaktigt på tänkesättet i landet, och väsentligt motverka det skadliga inflytandet af dålhga tidningar. Men en sådan regeringstidning kan också lika lätt blifva ett för det allmänna bästa i många hänseenden ganska vådligt vapen, och man har då sökt bota ett ondt med ett nästan ännu värre. I förbigående må anmärkas att ett anslag af allmänna medel väl näppeligen kan sämre användas än såsom bidrag för kolporerandet till alla socknar i riket af särdeles dåliga romaner — sådana som dem Posttidningen i allmänhet behagar servera publiken, eller af långa beskrifningar på hoftester, hoffruntimrens galadrägter, matsedlar, med mera dylikt. I öfrigt borde väl första vilkoret varit, innan et sådant förslag väckts, att Posttidningen utträdt ur den egendomliga ställning den hittills intagit, att den förvandlats till en verklig organ för regeringen, så. att enhvar. kunde veta att denr-icke uttalade annat än hvad. som: stod i full öfverenstämmelse med regeringens tänkesält och syften. Nu är det bloti så tillvida ett officielt blad att det har statsunderstöd, privilegium på legala annonser och att det stundom i afseende på en och annan fråga begagnas af regeringen såsom dess språkrör.? Göteborgs Handelsoch Sjöfartstidning ttrar i samma ämne: Dagl. Alleh. meddelar i dess helhet den bekante kyrkoherden i Norrköping dr Rundgrens yttrande i presteståndet sistl. lördag, med anledning af K. M:ts proposition rörande utdelning till kommunerna af ett exemplar af Postoch Inrikes Fidningar. Man fioner deraf att det verkligen ej varit någon missuppfattning af dr R:s örd, när man citerat efter honom det kategoriska omdömet rörande Sverges press: ?den sämsta af alla tidningspressar 1 verlden?. Det är ej för att upptaga en handske, som vi anse oss böra yttra några ord om detta raska omdöme, utan för att, med några få erinringar, visa dr R., att han härvidlag begått en orättvisa, hvilken han borde ej blott såsom prest, utan såsom man ar heder söka reparera. Om dr R: med de fällda orden afsett den svenska pressens ståndpunkt i fråga om insigt och skriftställaretalang, så tillkomme det ej oss att derom tvista med honom, men tydligen har hans omdöme afsett pressens moraliska ståndpunkt. Och i detta hänseende våga vi, med någon kännedom visserlisen ej om alla länders pressar?, men dock om åtskilliga europeiska länders, försäkra, att den svenska pressen långt ifrån att vara den sämsta är bland de mest aktningsbjudande. Man talar ofta om Sverges ?skandalpress? och utropar, att intet land dertill erbjuder något motstycke. Detta vittnar blott om den talandes okunnighet, ty alla länder med tryckfrihet hafva s. k. skandalblad, ehuru de sällan gå utom landet, men med den skilnad, att de flesta sådana blad äro fala, hvilket endast undantagsvis, för en kort tid, varit fallet i Sverge. I öfrigt bör man, såNRReRNbRN ARE OR RE