att deras första hustru skulle önskat det. Kanske också den äldre systern ett ögon blick hade tänkt att doktorns första ord on giftermål hace gällt Phebe, ty hon yttrade dessa ord med en skärpa i rösten, icke obe märkt af mr Gibson, men som han denne gång ej brydde sig om att låtsa förstå. Ni skall alltid ha er vilja fram, miss Browning. Förklara ni skälen till mitt hand: lingssätt, om ni vill — jag vill ej påstå at jag sjelf är på det rena dermed. Men jag är viss på att jag ej vill mista mina gamle vänner och att jag hjertligen önskar att de skola hålla -af min blifvande hustru. Jag set ingen qvinna i verlden, undantagande Molly och mrs Kirkpatrick, som jag värderar så högt som eder båda. Dessuto.n ville jag bedja er att låta Molly stanna här till efter mitt bröllop. Ni kunde gerna bedt oss derom innan ni bad hennes nåd HamleyX, sade miss Browning, blott till hälften blidkad. Vi äro edra äldsta vänner och vi voro er hustrus vänner också, ehuru vi icke äro af adel, vi. Nu är ni orättvist, sade mr Gibson, och det vet ni också sjelf mycket väl. Icke riktigt. Ni är ju ständigt med lord Hollingford så fort ni får fatt i honom, mycket oftare än med mr Goodenough eller mr Smith. Och ni far beständigt till Hamley. Mise Browning ville naturligtvis icke gifva med sig straxt. Jag uppsöker lord Hollingford som jag skulle uppsöka en och hvar som liknade honom, antingen det nu vore en snickare, skomakare eller vaktmästare, om det vore möjligt för dem att erhålla en sådan bildning och karaktersutveckling som hans. Mr Goodenough är en skicklig lagkarl, med