Aftonbladet – 24 februari 1866, sida 1

STOCKHOLM den 24 Febr. Ryktena om en partiel förändring af ministeren vinna alltmera tilltro inom väl underrättade kretsar. Äfven om friherre Gripenstedt, såsom vi hoppas, skulle snart bli återställd från sin nuvarande betänkliga sjukdom, så lärer dock hans i allmänhet försvagade helsotillstånd ovilkorligen kräfva att han söker lugnet, dit han i sanning med heder kan draga sig tillbaka, efter att i 18 år hafva varit ledamot af konseljen samt i 10 år firansminister, och efter att under denna tid med sin energi och talang hafva posnat landet så mycket. Det heter nu, att andshöfdingen öfverste Lagercrantz, en insigtsfull och klokt frisinnad man med energi och betydande administrativ förmåga, skall vara utsedd att inträda i konseljen, måhända till och med att öfvertaga finansmistersportföljen. Det lärer också numera vara temligen visst, att grefve Manderström skall efterträda hr Åkerman såsom president i kommerskollegium. Vi äro också öfvertygade derom, att ett sådant arrangement skulle helsas med lifligt bifall af landets allmänna mening. Det har redan länge betraktats såsom en offentlig skandal att presidentsplatsen i nämnde verk varit beklädd af en man, som i fråga om handeln och näringarne hyst och förfäktat åsigter, hvilka stå i den mest snörräta strid med de principer som legat till grund för den politik på detta område, regeringen sedan en följd af år omfattat och konseqvent utvecklat. Då grefve Manderström till följd af sin ställning såsom diplomat och statsminister haft anledning att med uppmärksamhet följa alla de förhållanden som stå i sammanhang med Sverges handelspolitik och då det specielt är på hans föredragning som de vigtiga, nu af ständerna på så ampelt sätt godkända handelsoch gjöfartstraktaterna med Frankrike blifvit afslutade, synes det vara fullkomligt i sin ordning, att han öfvertager ledningen af det verk, som närmast har att gifva akt på vilkoren och hindren för handelns och näringarnes förkofran och utbildning samt tillika med uppmärksamhet följa handelns och sjöfartens utveckling i främmande länder; på samma gång som derigenom tillika beredes honom den lämpligaste reträtt, som kanske på lång tid står att vinna, och hvilken, om den ännu icke skulle vara behöflig, dock snart nog skulle kunna blifva det, då h. exe. egnat en så lång följd af år åt de mest ansträngande statsmannavärf. Vi anse också, att det är af vigt att vid det nya tidehvarf, som nu ingår för vårt land, en ny chef för utrikesministåren inträder i konungens rådkammare, emedan han lättare torde kunna vidtaga de reformer i systemet för vår diplomatiska representation och för befordringarne på detta område, som äro nödvändiga och som den nya repre-entationen utan tvifvel skall oeftergifligen fordra. Grefve Manderström har så litet sparat sig sjelf och i så hög grad tagit sin egen stora talang och arbetsförmåga i anspråk, att han föga tänkt på att iutrikeskabinettet och vår diplomatiska kår indraga och framdraga större förmågor ; hvilket också haft till följd, att vårt land är vid främmande hof, med några fåundantag, mycket klent representeradt, på några ställen till och med under all kritik. Det är nästan otänkbart att ett sådant system kan komma att fortfara under den nya sakernas ordning. Ryktet har ingenting att förmäla derom, hvem som i sådant fall skulle bli grefve Manderströms efterträdare inom konseljen. Gissningsvis har man emellertid hört nämnas vår nuvarande minister i Köpenhamn, orefve Wachtmeister, som räknas för en af de största kapaciteterna och bland de i poitiskt bänseende mest frisinnade inom vår diplomatiska kår.