Aftonbladet – 22 februari 1866, sida 3

marKkKVvardigt 1115LU2Ied MV SILV MINER, UJ VATe Stockholm hos Joh. Laur. Horrn anno 1737.) Rättegångsoch-Polissaker. Westerdahlska tullbatansen. I början af sistl. år redogjordes i denna tidning för den ransakning, som i anledning af ifrågavarande tullbalans hölls vid Jönköpings rådhusrätt med tullförvaltaren i nämnda stad B. Westerdahl, anklagad att ha försnillat tullmedel och genom förfalskande af. tullräkenskaperna med tillhörande verifikationer sökt dölja sitt brott. I nämnda mål hade derjemte adyokatfiskalen vid tullverket S. M. Tham, som å tjenstens vägnar utförde åtalet mot Westerdahl, instämt handlanden ÅA. Sundström, f. handlanden A. W. Ahlstrand, handlandena J. E. Salander och Moses Jarmulowski, handlanden I. K. Bohles hustru Maria Amalia Bohle samt Maria C. Pettersson, angifna för att såmedelst ha varit delaktiga i Westerdahls brott, att de emot vederfällning eller löfte derom af Westerdahl skulle etingat sig och tillgodonjutit nedsättning i lagligen belöpande tullafgifter för gods, ankommet med paketpost, samt derigenom bedragit sig till penningar, som bort kronan tillgodokomma. Kiter det yrkande derjemte framställts mot sistberörda personer, jemte handlanden C. Ströms hustru Mathilda Ström och hotellvärden Th. Blanch, att de måtte åläggas till tullverket uthetala hvad en hvar af.dem genom Westerdahls felaktiga debitering af tullafgifter fått obehörien innehålla, samt särskildt yrkande blifvit ramställdt om ansvar å Ahlstrand och Sandström, för det att de uti sina rättegängsskrifter missfirmat generaltullstyrelsen och inblandat hvad hvad till saken NI hörde, afkunnade rådhusrätten under den 1 Maj 1865 utslag, hvari beträffande åtalet mot Westerdahl, yttras, att han inför rätten frivilligt erkänt sig hafva under sin tjenstetid vid tullkammaren i Jönköping tillgripit och förskingrat penningar, som han i kraft af sitt embete till redovisning emottagit, samt genom förfalskning af böcker och verifikationer sökt dölja tillgreppet; men enär Westerdahls ansvarighet i fråga om tillgreppet eller den uppbördsbalans han sig åsamkat tillkomme K. M:ts och rikets kammarrätt att bedöma, och förfalskningsbrottet, enligt 25 kap. 12 strafflagen, hvilken lag rådstufvurätten i enlighet med stadgandet i 5 af förordningen den 16 Febr. 1864 ansåge varai detta mål tillämplig, utgjorde en försvårande omständighet, för hvilken ansvarigheten borde i sammanhang med det hufvudsakliga brottet pröfvas, så öfverlemnades målet till kammarrätten, för att der i sin helhet afdömas. Rådhusrätten ansåg vidare, att hvarken ansvar eller ersättningsskyldighet kunde i sjelfva saken ådömas de öfriga tilltalade, men fällde Ahlstrand och Sundström att hvar för sig böta, för det de i sina skrifter haft smädliga yttranden mot generaltullstyrelsen samt i saken inblandat hvad dertill ej hörde, 25 rdr för förstnämnda förseelse och 5rdr för den sednare. , Mot förenämnda utslag anförde advokatfiskalen Tham och handlanden Sundström besvär hos Göta hofrätt, den sednare i hvad angick de honom ådömda böter, och fastställde hofrätten rådhusrättens utslag rörande Westerdahl, såvidt deri förklarats att rådhusrätten ej tillkomme det väckta åtalet mot honom bedöma. Hvad åter anginge den talan klaganden riktat mot Ahlstrand, Sundström, Jarmulowski, Amalia Bohle och Maria C. Pettersson, så utlät sig hofrätten, att aldenstund denna talan, likmätigt förordninen den 6 Mars 1751, borde bedömas af den rätt, hvarunder hufvudmannen lydde, och således ej tillhört rådhusrättens bepröfvande, blefdess utslag i denna del undanröjdt. Vidkommande de Sundström ådömda böter, hvaröfver han klagat, så blef äfven rådhusrättens dom idenna del undanröjd, enär enligt 24 kap. 3 rättegångsbalken missfirmelse inför rätta skulle dömas tillika med hufvudsaken, och domstol, till hvars upptagande detta hörde, äfven hade att bedöma ansvarspåföljden för part, som i rättegången inblandade hvad till saken ej hör. På samma grund förklarades advokatfiskalen Thams hos hofrätten anförde besvär, i hvad de rörde skärpning af det Ahlstrand ådömda bör tesstraff, ej kunna till pröfning upptagas. Vidkommande slutligen samma klagandes yrkande, att de förbemälde tilltalade, utom Westerdahl, skulle erlägga det belopp, som vid granskning i vederbörande revisionskontor anmärkts vara dem i tullafgifter för litet påfördt, så förklarade hofrätten på grund af 180 i det för tullverkets embetsoch tjenstemän den 1 Okt. 1831 utfärdade reglemente och 49 i kongl. resolutionen på städernas allmänna besvär den 19 Jan. 1757, att, då Westerdahl j första hand vore pligtig att hålla kronan skadeslös för den förlust hon lidit, samt det ej vore bestämdt huru mycket kronan i detta hänseende egde att af Westerdahl utfå eller i hvad mån han till ersättningen saknade tillgång, klagandens omförmälde talan, såsom för tidigt väckt, icke bort till pröfning afrådhusrätten upp tagas, hvarför dess utslag äfven i denna del undanröjdes. I detta mål, hvarutinnan de båda lägre instansernas utslag sålunda varit så olika, har Kongl. Majt, der klaganden sökt ändring, under den 10 Januari slutligen resolverat som följer: Enär de såsom förfalskningsbrott angifna handlingar, för hvilka advokatfiskalen Tham vid rådhusrätten tilltalat Westerdahl, icke utgöra delar af det emot Westerdahl jemväl angifna brott, hvaröfver det tillkommer kammarrätten, men icke rådhusrätten att döma, utan måste, derest de blifvit af Westerdahl begångna och pröfvas brottsliga, betraktas såsom särskilda förbrytelser, på hvilka jemlikt 10 kap. 21 rättegångsbalken åtal vid rådstufvurätten rätteligen skett, finner Kongl. Maj:t ej mindre rådhusrätten hafva bort ingå i pröfning deraf, huruvida Westerdahl är till de åtalade förfalskningarne saker eller ej, än äfven och då i allt fall, vid det förhåliande att det brott, för hvilket Ahlstrand, Sundström, Salander, Jarmulowski, Amalia Bohle och Maria Pettersson blifvit tilltalade, icke kan hänföras till sådana förbrytelser, hvaröfver kammarrätten eger döma, förordningen den 6 Mars 1751 icke är i förevarande mål tillämplig, hofrätten hafva saknat laga anledning att undanrödja rådhusrättens utslag, beträffande såväl Thams emot nyssberörde personer, på grund af förment brottsligt förfarande förda ansvarsoch ersättningstalan, som ock det Sundström i målet ådömda ansvar, samt att icke ingå i pröfning af Tamms berörda i hofrätten fullföljda talan och der framställda påstår ende om skärpning af det Ahlstrand utaf rådhusrätten ålagda straff; i följd hvaraf Kongl. Maj:t I pröfvar skäligt att dels, med undanrödjande af domstolarnes beslut i fråga om rådhusrättens behörighet att bedöma målet mot Westerdahl, visa målet hvad angår samma åtal tillbaka till rådhusrätten, dels ock, med upphäfvande af hofrättens utslag i öfriga omförmälda delar af målet, återförvisa detsamma derutinnan till hofrätten; börande bemälde domstolar, hvar i de delar dem sålunda tillkomma, målet ånyo företaga och dermed vidare lagligen förfara. Vidkommande åter advokatfiskalen Thams besvär öfver hofrättens utslag rörande hans emot Ahlstrand, Sundström, Salander. Jarmulowski, Amalia Bohle, Maria Pettersson, Mathilda Ström