Aftonbladet – 22 februari 1866, sida 2

— Nordvestra stambanan. I den mycket omtvistade frågan om denna jernvägs sträckning genom Wermland mellan Kristinehamn till Arvika uttalar sig Göteborgs Handelstidning på följande sätt: : Jernvägen genom Wermland blef, efter åtskilliga strider, afgjord att gå från norska gränsen vid Kongsvinger till Arvika å ena sidan samt från vestra stambanan till Kristinehamn på den andra. Så långt hann man vid den sistlidna riksdagen, men riktningen af vägen mellan dessa punkter: Arvika och Kristinehamn, lemnades ännu oafgjord, till följd af otillräckliga undersökningar, och den föreligger nu de församlade ständerna till afgörande. Det var gifvet att en offentlig diskussion härom skulle öppnas i tidningar och broschyrer, och allt hittills har denna diskussion varit förd med all hofsamhet. De båda vär gar, hvilka frågan gäller, äro, såsom bekant: 1:0 från Kristinehamn, vesterut, utåt Venerns strand till Carlsstad och derefter i först nordvestlig och sedermera nära vestlig riktning till Arvika: det är den 8. k. Carlstadslinien ; 2:0 från Kristinehamn, nordvestut, inåt landet till Norum (hvarest en bibana från Filipstad skulle möta) och derifrån till Dejefors och Nilsby, hvarest sjön Fryken skulle öfvergås, för att sedermera, efter en krökning åt söder, framgå vestligt till Arvika. Det är den 8. k. Norum-Nilsby-linien. Af dessa båda, nu omtvistade linier har den förra, eller Carlstadslivien, fördelen af att vara den först projekterade. När öfverste Ericson uppdrog sna djerfva linier till ett svenskt jernvägsnät och när dervid den nordvestra stambanan uppdrogs med hufvudsakligt afseende å förbindelsen med Norge, så låg det i sakens natur att linien måste dragas i riktningen Kristinebamn, Carlstad, Arvika, då knappast någon annan kommunikationsled var i dessa trakter känd, än mindre undersökt. När likväl den nordvestra stambanan kommit närmare sin verkställighet, så hafva lika naturligt de provinsiella och lokala intressena framkallat nya undersökningar, hvar: igenom skäl vunnits för en och annan afvikelse från den ursprungliga planen, hvilka likväl ej rubba detta storartade system i dess helhet. En sådan afvikelse är den nu föreslagna Norum-Nilsby-linien, hvilken afser att föra stambanan mot de bergsbruksidkande trakterna af Wermland, för att med detsamma kunna begagna stambanan såsom lokalbana för provinsen. Då dessa intressen råka i strid, måste provinsens intresse vika för det större, statens; då de sammanfalla, möter ingen tvist (annat än när rent lokala intressen vilja göra sig gällande); men det är ett tredje fall, och just det vanligaste, då meningarne blifva delade, och det är: när å ena sidan det provinsiella intresset direkt befordrar stats-intresset, men också å den andra af detsamma kräfver ett off-r. Här inträda jemförelser och beräkningar, för att afgöra om och i vad mån de nödvändiga uppoffringarne uppvägas af de påräknade fördelarne. Resulatet af en sådan undersökning måste hos len opartiske verka afgörande för hans meting.