förlopp lät han derföre sin piska falla på landsvägen, hvarpå han höll in hästarne och vände SE till qvinspersonen, med uppmaning att stiga af och taga upp den. Denna nekade emellertid och erbjöd sig att i stället hålla hästarne, medan drängen steg af. Den sednare afböjde dock detta bestämdt under förklaring, att en gammal svag qvinna icke orkade hålla ett par oregerliga hästar, och slutligen beqvämade sig den objudne följeslagaren att stiga at vagnen. Isamma ögon blick drängen återfick sin piska, gaf han hästarne ett rapp och den förmodade qvinnan ett annat, hvarefter det bar af i sträckt karrier. Det visade sig nu att den skröpliga gumman, som knappt orkat framsläpa sig, helt hastigt fick nog kraft att en lång stund springa utmed vagnen, Efter en halftimmas körande sprungo flera karlar upp ur landsvägsdiket och sökte anhålla drän: gen, hvarvid de ropade till honom, om han ej mött någon gammal gumma på vägen. Som hästarne emellertid voro i starkaste fart, lyckades det icke att få tag i dem och hålla dem inne. Vid framkomsten till prestgården undersöktes ett knyte, som af den föregifna qvinspersonen qvarlemnats i vagnen, och befanns det innehålla några slipade knifvar och en skarpladdad pistol. — rm sn 0