Aftonbladet – 20 februari 1866, sida 2

hvarför. Han kunde ej heller förklara hvar för han på en gång med sådant välbeha; såg ned på hennes uttrycksfulla ansigte, och för ett ögonblick glömde han hvad hor sade, i känslan af medlidande med henne: sorgsna utseende. Men-i nästa ögonblick var han sig åter lik. Men i alla fall äl det ganska behagligt för en ung man på ett par och tjugo år att veta sig vördad som -en Mentor af en sjuttonårig flicka, huru klok och förträfflig besagde unge man eljest må vara. Jag vet, jag förstår: det är nuet vi hafva att göra med, men vi skola ej förvilla oss i. metafysiken. Molly gjorde stora ögon vid dessa ord. Hade hon då talat metafysik utan att veta det? Man ser ofta framför sig på en gång de pröfningar man ej behöfver underkasta sig mer än enisender. Oh! här kommer mamma! Hon kan bättre trösta er än jag. Mrs Hamley kom in, men lade sig straxt till hvila på soffan; hon hade i dag varit mera illamående än vanligt — hon hade saknat Molly för mycket, sade hon — och nu ville hon höra huru den sednare till. bragt sin dag på Towers. Molly satte sig på en ph bredvid soffan och Roger tog en bok och försökte att läsa, på det hans när. varo ej skulle utöfva något tvång. Men han fann snart att läsningen ej blef annat än en förevändning att få höra på Mollys lilla berättelse — ty om han ville vara henne till någon nytta, så borde han ju göra sig underrättad om alla omvexlingar i hennes nya förhållanden? Och så fortfor det under hela den tid Molly var qvar på Hamley. Mrs Hamley var mycket deltagande och ville höra ända till de minsta omständigheter af hvad som så bedröfvat Molly: hennes deltagande gafs