Nordvestra stambanan och dess inflytande på skogstillgångarne, Uti n:o 27 Aftonbladet förekommer en artikel af hr T. Norrby, hvilken i åtskilliga afseenden innehåller anmärkningar emot, hvad af mig, uti en brochyr om Nordvestra stambanan och dess inflytande på Wermlands jernhandtering, skogsskötsel och jordbruk? blifvit yttradt, i afseende på ett af hr Norrby till konungens befallningshafvande i Wermland afgifvet utlåtande, rörande en del af Wermlands skogar. Som jag icke varit eller är i tillfälle, att kon trollera de af hr Norrby lemnade uppgifterna, hvilka han hemtat under en resa till åtskilliga delar af provinsen, så har jag ej heller ansett mig berättigad, att på något sätt bestrida dessa siffror. På det hela kan jag ej säga, att de inneburo något nytt, ty det har länge varit ef känd sak, att norra Wermlands skogar tillytterlighet vanvårdas, och något mera bestämdt erfar man ej heller nu. Visserligen anger denna undersökning, att en öfverafverkning till belo af 0,57 proc. at hela skogskapitalet skulle årlgen ega rum, men undersökningsmannen är sjelf så osäker på sin uppskattning, att han anser öfverafverkningen möjligen kunna vara 3 nr så stor, som nu är uppgifvet, och, för min del, finner jag till och med intet oväntadt deruti. Vi hafva hört huru i Carl IX:s tid Wermland befanns för mycket betäckt af skog, så att finnar inskaffades för att, genom kyttande och svedjande?, röja gjord. Föraktet för skogen har sedan nära intill viyja dagar bibehållit sig, och sjelf har jag i början af min verksamhet nödgats arbeta emot de nämnde finska vanorna, och har dervid haft tillfredsställelsen erfara, att de kunnat helt och hållet utrotas, ej allenast der man eger rättighet att föreskrifva, utanockså der exv exemplet och insigt af egen fördel kunna verka. Det har derför mycket förvånat mig, att em ex professo forstman låter hela sitt omdöme i saken stanna vid de i utlåtandet yttrade orden: För mig förefaller det klart att en ytterligare öfverafverkning af länets skogar, för att med tillhjelp deraf höja någon viss industri eller näringsgren, icke kan anses som en allmän fördel; men deremot är öppnandet af flera inkomstkällor för jordbrukaren, hvarigenom denne sättes i stånd till att förbättra sitt jordbruk, på samma fång han inskränker afbrukningen af sin skog till den qvantitet, dess framtida uthållighet medgifver, en sann och dubbel fördel; ty enom båda dessa resultater af samma sak ökas örmögenheten inom provinsen: jordbrukets hr nom utvidgning och skogsbrukets genom inskänkning. Detta är ju en så naturlig sak, att den ej behöfver påpekas, men frågan är: hvilka ?inkomstkällor? bör jordbrukaren här taga till hjelp. Här synes det hafva tillkommit undersökningsmannen och forstmannen, att visa huru de ifråoekrg sed bygdernas hufvudnäring, skogsbruket s le kunna vända sig jernvägens grannskap til godo. Hr Norrby torde hafva rätt, då han säger att jernbruken, uti de af honom besökta häraderna icke förmå betala kolen högre än denu göra och hvarigenomendast ett allt för uselt skogsvärde godtgöres kolsäljaren. Men låt transporten till och från bruket bli underlättad genom en jernväg, så skola kolen kunna betalas högre af bruket och denna förhöjda betalning blir en nödvändighet, till följd af konkurrens om varan. Det kall då kunna Iöna sig, att egna mera omvårdnad åt skogsarbetet och, äfven vid nedsatt afverkning af skog, kan det bli möjligt erhålla: en mycket ökad afkastning. Hvarför går då hr N. öfver ån efter vatten? Hvarför föreslår han andra förvärfskällor, af hvilka han likväl ej namnfvt någon enda och troligen ej heller skall unna hitta på någon, som på jemförligt sätt skulle kunna ställas i bredd med skogsbruket. Låt detta få fortfara, men tänk på att föreslå i stället åtgärder, för att få detta arbete mera hushållsaktigt och rationelt utfördt, åtminstone så pass, som man vet att det på ej långt afstånd kan inhemtas. Ett med 3 rdr för storstig förhöjdt kolpris bör ge åt 1600 kubikfot fast vedmässa, som vi här benämna en långved,) ett ) Hr Norrby synes beräkna sin långved å 200 kubikfot. vm Beer