ord. Mrg Kirkpatrick måste denna gång tala sjelf. PDet vore förträffligt, om icke — ja, ja, vi veta hvarför vi hellre ville slippa det, eller huru, mitt hjerta? Och vi vilja ej tala om det för pappa, för att ej göra honom alltför egenkär! Nej, jag tror att jag måste lemna henne hos dig under dessa få veckorna, Det vore. hårdt att taga henne ifrån dig. ?Men du vet ju, min dyraste — jag sade dig ju hvarföre jag alldeles icke ville ha Molly hemma just nu, sade mr Gibson ifrigt. Ty ju mera han lärde känna sin tillkommande hustru, ju mera fann: han det nödvändigt att ihågkomma att med alla sina svagheter var hon dock i stånd att stå emellan Molly och sådana äfventyr som det nyss öfverståndna, hvari mr Coxe spelat en så framstående roll; ett af de goda skäl hvarföre han gifte om sig var således bestänligt i hans tankar, då det deremot halkat af den glatta ytan af mrs Kirkpatricks spesellika själ, utan att der lemna något inryck qvar. Hon ihågkom det först nu då hon fick se mr Gibsons ängsliga min. Men Mollys känslor vid dessa hennes fars ord, voro mycket bittra. Hon hade således olifvit skickad trån hemmet af någon orsak, som hölls hemlig för henne, men som medlelades denna främmande qvinna! Skulle let då alltid herrska fullt förtroende mellan lessa båda och hon skulle vara utestängd lerifrån? Skulle allt hvad som angick henne plifvataladt om ochordnadtaf dessa båda,utan vennes vetskap? En bitter smärta, en känsla if afundsjuka grep henne. Hon kunde gerna ara till Ashecombe nu eller hvart som helst, ör öfrigt. (Forts.)