Mn nn gar af hvar och en, som hon: icke känd sig af hjertat dragen till. Derpå serverades en tidig middag; lad; Cumnor spisade i sina egna rum, som hol icke ännu vågade lemna. En eller två gån ger under måltiden tyckte Molly sig märk: alt hennes farvar mycket missnöjd med der älskarroll, mrs Kirkpatricks ömma uttryck tilldelade honom: Har försökte bannlyst hvarje EE af sentimentalitet ur såm talet och inskränka det till de alldagligasic ämnen, och då mrs Kirkpastrick blanc dessa med förkärlek uppehöll sig vic dem som på något sätt kunde hänföras til den blifvande slägtskapen, envisades har att göra dem ännu alldsgligare. Detta fort for äfven sedan betjeningen lemnat rummet. Ett gammalt ordspråk, som Molly hört Betty upprepa, rann henne i sinnet: Der två tillräckligt är Den tredje är till besvär. Men hvart skulle hon gå? Hon var alldeles främmande i detta stora hus; hvad skulle hon göra? Hon spratt upp ur sin tankfullhet då hon körde sin far säga: Hvad tänker du om lady Cumnors för. lag? Hon säger att hon rådde dig att taga Molly-med till Asheombe och låta henne stanna hos dig till bröllopet.? Mrs Kirkpatrick blef orolig, Om bara Molly. ville vara så god och uttala sin meling nu; liksom nyss, inför lady Cumnor! Men då detta förslag gjordes af hennes fer, öreföll de: dottern helt annorlunda än då let kom från ett främmande fruntimmer, mura förnäm hon än måtte vara. Moll ade också ingenting; hon blef mycket ble och såg ängslig ut, men yttrade ej ett