aktigt! fortfor hon uppretande sig met sina egna ord. En enda dotter! Om de hade varit ett halft dussin flickor, kund det varit något förstånd deri! Molly sade ingenting, men det var blot med största möda hon kunde tiga. Mr Kirkpatrick kramade hennes hand ännu ihär digare än förut, i hopp att derigenom ut trycka så pass mycket deltagande att Moll) skulle förhindras från att säga något änni mera oklokt. Men denna smekning börjad trötta Molly, den gjorde henne nästan ner vös och hon drog bort sin hand med -er rörelse af otålighet. Det var kanske för den allmänna fredens upprätthållande en god sak att mr Gibsor just nu anmäldes. Det är eget hog att se uru i ett er af antingen män elle! qvinnor, alla små stridigheter och freds störande omständigheter förglömmas elle utjemnas, om en person af det andra köne kommer in i rummet. Då mr Gibson in trädde lade mylady bort sin lörgnett och rynkorna i hennes panna jemnade sig. Mrs Kirkpatriek lyckades ästedkomma ett rosen skimmer öfver sina kinder, och Mollys an. sigte strålade af glädje så att de hvita tän. derna och de täcka groparne i kinderne lyste fram som solsken öfver ett! dyster landskap. Mylady skulle naturligtvis framförallt ha ett enskildt samtal med sin läkare, och Molly och mrs Kirkpatrick skickades ut i trädgården, der de gingo omkring med armen om hvarandras lif, eller hand i hand, som barnen i skogen, Molly var nästan alldeles passiv vid alla dessa ömhetsbetygelser och kände sig blyg och underlig till mods, ty hon var mycket tillbakadragen allmänhet, och särdeles skygg vid smeknin