Aftonbladet – 17 februari 1866, sida 3

d pel från kakelugnsmakeriet olägenheterna af ge nom statsanslag motarbetad täflan. Hr Isber lät den k. prop. åtföljas af sina lifligaste väl önskningar. Bankoutsk. bet. n:r 10 med förslag till regle ring af riksbankens låneoch kreditivrörelse sam om användande af upplupen bankovinst började diskuteras. 1:a punkten rörande liqvid med all männa hypoteksbanken antogs utan diskussior samt den andra om bibehållande af-art. 4, 6 4 J af bankoreglementet med räntefotens höjande til 4 proc. efter någon diskussion samt votering mer 34 röster mot 18 (räntan utan votering.) Ståndet åtskildes kl. 3. Bendeståndet. (El. 10 f. m.) De från K. M:t under föregående plenum an. lända propositioner blefvo, , till. vederbörligt ut skott remitterade. Vid föredragning af den k propdsitionen om Postoch Inrikes tidningars ut. jelning till alla kommunalstyrelser i landet samt ett understöd från statsmedlen till : belopp a: 38,000 rdr för att kunna sätta; denna spridning: verket, uppträdde ett stort antal talare, hvilka dock allesammans, med undantag af en enda, framställde åsigter, stridande mot den k. propo sitionen. Rosenberg, som först erhöll ordet, upplyste att genom den k.. propositionen åsyftades ett understöd åt Posttidningen af ej mindre än 45.000 rdr, ty 38,000 rdr skulle den erhålla i kontant hjelp och den föreslagna befrielsen från stämpelafg ten ginge till 7000 rdr. Tal påpekade att säl lan eller aldrig får man i nämnde tidning se re geringens åsigter i statsfrågor. Tidningen är numera som bekant ingenting annat än. ett offieielt annonsblad, der man:blir underrättad om patentbref, konkurssammanträden m. m., liksom Stockholms Dagblad är ett dylikt af privat natur. Folket borde sjelft ega rättighet att Prenumerera på de tidningar, som det tycker om, och i detta fall icke på ringaste vis underkastas något förmyndsarskap. Flera ledamöter hördes instämma i detta anförande. Bjerkander, Enaman, Per Nilssoni Esrö, Sven Nilsson från Kristianstads län, Svensen, Medin, August Andersson från Östergötland, Hörnfelt och Ola Jönsson talade äfven emot den k. propositionen, samt framhöllo, utom hvad som förut blifvit yttradt, att det vore högst eget om ej Posttidningen kan bära sig, då den har alla legala annonser. Skulle det verkligen vara händelsen att tidningen det oaktadt går med förlust, vore det klokast och bäst att öfverlemna detta monopol på någon annan tidning, hvilken säkert -med tacksamhet skulle emottaga förtroendet och i följd deraf sänka sitt prenumerationspris, hvarjemte tal. vore af den tankå att det understöd, som nu begärdes, endast vore em början till allt: större och större begärda anslag i denna väg. Den fria konkurrensen vore den bästa i afseende ,på tidningar liksom en mängd andra. såväl litterära, som andra produkter. -— Engman var fullt öfvertygad om att det utskott, som komme att taga propositionen om hand, skulle draga försorg om dess bisättning, alldenstund den icke grundlagsenligt kunde genast omedelbart begrafva densamma, och Hörnfelt påpekade att vetenskapsakademien utarrenderat privilegiet att utgifva Posttidningen mot en arrendesumma af 7500 rdr. Om nu icke arrendet bär sig vore det bäst att arrendatorn uppsade! kontraktet samt återlemnade utgifningsrätten åt bemälde akademi. Alla monopöolier äro i mer eller. mindre mån förhatliga och de som vi ännu hafva qvar böra vi så mycket som möjligt söka taga bort, snarare än vi böra bilda nya. År Posttidningens innehåll godt. och upplysande, blir den nog spridd genom sitt eget värde, är den deremot icke detta, utan tidningen förfaller till ett. annonsblad, så bör den icke uppe-hållas, ty vi hafva då.andra tidningar som kunna upptaga dessa annonser. — Flera ledamöter förenade sig i dessa yttranden. — Nyqvist. Det ser ut som vore jag den enda om min mening, men jag kan det oaktadt icke underlåta att uttala densamma. Liksom detnyligen blifvit beslutet att lemna ordförande i kommunalstämmor rätt till ett ex. af Författningssamlingen, anser jag det äfven nyttigt att regeringen bar en organ, som förfäktar dess åsigter och hvarigenom man kan förnimma huruvida desamma äro nyttiga eller icke. Propositionen remitterades till statsutskottet. Derefter föredrogs punktvis bankoutskottets mem. n:r 10, med förslag till reglering af bankens låneoch kreditivrörelse samt om användande af upplupen bankovinst. 2:dra punkten, angående ett kreditiv, stort 2.250,000 rdr till manufakturernas och fabrikernas understöd föranledde diskussion, hvarunder Rundbäck, Forsbäck, Per Nilsson i Espö, Rosenberg, Hörnfeldt och Ifvarsson yrkade att åtminstone 250,000 rdr blefvo indragna från detta kreditiv. Lönnberg försvarade deremot utskottets förslag. Ståndet beslöt efter framställd proposi tion att 250.000. rdr skulle från nämnde kreditiv indragas samt det uppdragas åt utskottet att föreslå de i anledning häraf nödvändiga förändringarne i bankoreglementet. Utskottets hemställan i 3:dje punkten, att det vid 1817—18 årens riksdag jernkontoret beviljade kreditiv, 900,000 rdr måtte äfven till nästa riksdag få disponeras af kontoret, bestriddes af Per Nilsson i Espö, som yrkade indragning af hela kreditivet och anförde såsom skäl härtill, Ale handteringen betydligt gått framåt sedan år 1817, dels till följd af dess högre uppdrifvande, dels genom upphörandet af tackjernstionden m. fl. å berörda handtering lagda skatter — Jan Anderssom, Rundbäck, Medin, N. Pettersson, Östman, C. Ifvarsson, Nyqvist m. fl., ansågo att man ej borde gå så häftigt till väga som P. Nilsson yrket, utan nöja sig att förminska kreditivet med 300.000 rdr, hvilket sednare förslag också blef ståndets beslut. Vid föredragning af 10 punkten, angående allmänna diskontfonden, af utskottet föreslagen till 9,600,000 rdr, uppträdde Rundbäck yrkande denna summas ökande med 2,400,000 rdr, hvartill bankovinsten skulle användas. Jonas Andersson föreslog attallmänna diskontfonden ökades med det belopp ståndet beslutit indraga från manufakturdiskonten: och jernkontoret, eller 550,000 rdr, — Lönnberg yrkade bifall till utskottets förslag. — Eric Ersson från Gefleborgs län talade för återremiss, i syfte att diskontfonden måtte förökas, utan att dock tal. nämnde någon bestämd summa. — Efter anställd votering blef punkten med 67 nej mot 27 ja till utskottet återremitterad. .Öfrige.i mem. upptagne punkter, tillochmed den 14, blefvo samtliga af ståndet bifallna, hvarefter plenum kl. ?.:3 afbröts för att kl. 5 ånyo fortsättas. Nordvestrå stambanan.