Aftonbladet – 17 februari 1866, sida 3

y : Skulle tit. Sjögrens mening med hvad som är behöfligt för bolagets konstituerande åter vara hvad den borde vara att säker penninstillgång etc. etc. Med säker penningtillgång förstås icke emsamt kontanta penningar, utan äfven hvad man kallar goda papper och säkra namn. Deremöt har jag sag att namnen på en teckningslista icke kunna anses såsom säker penningtillgång, utan att jag derföre på minsta vis satt de tecknades kredit eller soliditet i fråga, och att så är förhållandet derpå åberopar jag såsom bevis, just hvad bergmästar Sjögren anför såsom bevis emot mig i denna sak, eller teckning till bankbolag, och jag skall till stöd för mig anföra ett temligen färskt exempel, som icke torde vara obekant för bergmästaren Sjögren. I och för bildandet af en enskild bank i Kristinehamn, som icke var färdig den 1 sistl. November, men kanske nu är det, cirkulerade på vanligt sätt teckningsli-. stor, och stora summor tecknades, men under och emellan åtskilliga sammanträden för bankens bildande drogo många sig helt och hållet tillbaka och andra nedsatte betydligt sina primitiva teckningssummor, hvilka sammanlagda summor uppgingo till flera hundra tusen rdr. Att andra sedan ingått i detta bankbolag, med möjligen lika stora summor hör ej hit, beviset för att teckningslistor, i och för sig, ingenting betyder, ligger just i detta, nu af mig framhållna exempel, hvilket tit. Sjögren, som sjelf åberopat teckningslistor för bankbolag, ej torde kunna underkänna. Bergmästaren Sjögren försöker att räsonera bort möjligheten deraf, att reservanterna vid extra bolagsstämman med Pehrsbergs grufakti bolag skola skunna tillintetgöra det bolagsstämmobeslut, hvarigenom detta bolags mäjoritet vid tillfället, voterade fråm en teckning af 75,000 rår för bibanan Norum—Filipstad, och anför såsom stöd derför erdalagen uti en af bolagsreglorna för detta bolag, som dock icke bevisar hvad tit. Sjögren. med denna åsyftar att bevisa — ty af denna synes, hvad som äfven naturligtvis bör och måste vara förhållandet, att om bolagsstämmans beslut skall kunna vara bindande för dem som icke sådant beslut biträdt, så skall beslutet lagligen fattas af närvarande aktieegare?. Nu är just tvisten? om huruvida beslutet var lagligen? fattadt, hvilket bör kunna förefalla tvifvelaktigt, äfven för dem som ej närmare känna förhållandena, men som ändock Tätt kunna inse att byggandet af jernvägar kan vara ett främmande företag för ett bolag, som är bildadt för att bryta malm ur klyftan. För att emellertid öra denna sak alldeles klar, får jag, såsom biaga till denna uppsats, bifoga in extenso den reservation som jemte bolagsbeslutet ingått till EK. M:ts nåd. pröfning, hvaraf haltlösheten af hela tit. Sjögrens räsonemang i detta afseende framstår i öppen dag. Då, som i reservationen synes, majoritetens beslut i frågan icke gäller förr än K. M:t pröfvat och sanktionerat detsamma, är majoritetens beslut vid detta tillfälle tvärt emot hvad tit. Sjögren så pösitivt yttrat, ännu alls icke bindande, enär hela detta bolagsstämmobeslut kan af. K. M:t upphäfvas, utan någon annan. form för klagomål än den reservationen innehåller. Då reservationen kommer att, i sammanhang med mäjoritetens beslut, pröfvas af K. M:t, och då reservanterna, på an-: föråa skäl, protesterat emot bolagsstämmobeslutet rörande de 75.000 rdr, samt i underdånighet yrkat att det af dem ?ogillade beslutet med stöd af: såväl redan åberopade SS som 14 af bolagsordningen, må upphäfvas och Pehrsbergs grufaktiebolag från all utbetalning i följd deraf befrias, och det åtminstone har minst möjlighet för sig, att K. M:t gör mera afseende på reservanternas än majoritetens åsigter i frågan, torde hvar och en opartisk finna att jag ej sagt för mycket, då jag yttrat att saken är tvist underkastad, och att. säkerheten? för bibanan Norum—Filipstad på de af Pelirsbergs grufaktiebolags majoritet tecknade 75;000 rdr är ganska osäker. Jag har icke, som bergmästaren Sjögren behagar säga, underkänt jernvägsstyrelsens beräknade tid af 3!. år för Nilsbytunnelns genomsprängande, jag här blott sågt, hvad jag trör att äfven hrr ingeniörer medgifva, att man svårligen kan på pricken? beräkna den tid som erfordras. för att genomspränga en tunnel som är en. half svensk fjerdingsväg lång, och jag har sagt att jag grundar denna min tro på hvad jag i den vägen hört yttras af sakkunnige män, och jag har således, tvärt emot hvad tit. Sjögren behagat debitera mig för, icke fällt något positivt 1 omdöme i den frågan,roch jag-tror att hvar och en, till och med en ingeniör, handlar samvets-(4 6 f srannast om man i den frågan, far varliga fram med de positiva omdömena; deremot har jag sagt som en min positiva tanke att: hvad beräffar den tidslängd, som erfordräs för att genomVr ängatunneln, vid Nilsby, 4110 fot lång, så torde vara klokast, liksom försigtigast, att gå mycket varligt tillväga med den kalkylen, både 4 afseende på fot: och. dagberäkning?, och att man i den frågan torde böra suspendera förtroendet till kåltylerna ?på pricken, synnerligast då dessa gå ut på att försöka öfvertyga folk derom, att tunneln kan genomsprängas på. kort tid, ty blir misstaget den riktningen stort, så blir. det äfven vådligt. Må detta vara nog sagdt till svar på hvad berg-!t mästaren Sjögren yttrat om mina ord rörande Nilsbytunneln. I afseende på hvad nämnde fr bergmästare uppgifvit rörande denna tunnel, nhåller jag att få fästa uppmärksamhet på venne förhållanden :. 1:o att i den tit. Sjögrens uppsats jag först besvarade uppgaf han att Nilsoytunnelns genomsprängning möjligen skulle unna ske pår år, men i den hans sednare uppats jag nu besvarar har han utsträckt denna id till 3 år. — Det är på divergensen i dessa ippgifter jag önskar få fästa uppmärksamheten; ):0 att då tit. Sjögren nu uppgifvit att tunneln nöjligen skulle kunna genomsprängas på 3 år, ippgör han den kalkylen sålunda, att först skulle nan dela Nilsbyberget i två delar förmedelst utt på dess midt spränga ett sehakt, hvarige-g iom man skulle kunna vinna tid, derigenom ö utt man i stället för att börja från båda ändar 1; och mötas med sprängningen midt emellan tun-F velns ändpunkter, skulle man sedan schakteta blifvit sprängdt, i bergets mittelpunkt utgå från s, venne punkter, och således göra afståndet, att!h pränga från båda ändpunkterna, hälften kortare, a ch att sprängningstiden på detta sätt förkortas d ir både rätt och naturligt. Men så hastigt som i it. Sjögren beräknar torde detta ändock ej gå, ji V antingen detta sehakt eller-hur man vill kalla s et förberedande hål man sålunda skulle spränga, f kall tagas uppifrån och nedåt, eller tvärtigenom n verget, vare sig helt och hållet öppet elleri form -b f en särskild tunnel, så fordrar det väl en icke le å obetydlig tid att verkställa denna förberedande Ia prängning, för hviiken jag icke uti tit. Sjögrens sg) ippställda kalkyl finner att någon erforderlig tid e r tagen med i beräkningen.) n Jag tror mig icke vara alldeles obekant med fi wuru det förhåller sig med planktillverkningen u id Edsvalla, Oreholmen och Alster, och att, som ig it. Sjögren säger, lastning om sommaren kang ke direkte från dessa tre sågverk. Något förif rillande i min framställning om qmbjligheten aflel lankforsling på jernväg från sågverken kring d jarlstad finnes visst ej; ochiden framsttllda möj. t: igheten deraf har: jag icke gjort an: :t, hvad ii lank beträffar, än visat ett motstycke vill hvad ri örfäktarne af Norumslinien gjort i afseende på ergslagens.jern, hvilket äfven från Kristinehamn an sändas den billigare Sjövagen, och jåg skall u följa ett annat exempel från Norums-partiet, ch sätta i fråga, att sågverksegare kring Carltad skulle vilja sända sina plank till Kristiania, 12 nånne det ej då, i afseeride på jernvägens sträcrt ing, vore lika mycket skäl att göra afseende på b essa sågversegares fördel, som på deras, hvars sl illverkning sker omkring och ofvan om Deje-lVv ors. Men från Norumssidan vill man, nu förg! lfället, ej göra afseende på sjötransporten från d