— De kyrkliga förhållandena i England. Inom den engelska kyrkan har på sednare tidea en söndriug uppstått, hvilken hotar att antaga betänkliga dimensioner. En icke rioga del af presterskapet har på ett märkbart sätt sökt närma sig katolicismens former, under det att morpartiet står fast vid den organisation, som infördes i det 16:de ärhundradet. Till en början framträdde denna olikhet i åsigter endast i teologiska deb-tter; men nu har den antagit en mera praktisk ekepnad; ty det finnes nu icke så få engelska kyrkor, i hvilka gudstjensten förrättas medelst ett ceremoniel, som icke är synnerligen mycket olikt det katolska; ja, det finns till och med presier, som begagna den alltsedan den engelska kyrkans utträde ur katolicismen förkastade liturgien och vilja begagna det latinska språket jemte modersmålet. Anvhängarne af de nuvarande kyrkobruken ha räkat i stor oro häröfver, och åtskilliga skrifter ha blifvit inlemnade till premierministern, i hvilka det begäres, att en kongl. undersökningskomitå skall tillsättas och att saken skall underställas parlamentet. Lord Russell, som icke vill gå kabivettet i förväg, har i sitt svar tiil en deputation, som uppvaktade honom för denna frågas skull, förklarat, att han skall föredraga ssken för hela ministeren och dessutom anmoda det högre presterekapet att afgifva sitt yttrande. Erkebiskopen af Canaterbury har å sin sida bekommit en af 508 prester undertecknad petition, hvari man anmodar honom att vidtaga tjenliga mått och steg för att afskaffa de nya och olagliga kyrkobruk, som insmugit sig, och åter tillvägabringa enhet i gudstjensten, sådan den är fastställd i nationalkyrkan. Erkebiskopen svarade härpå muntligt, att innan han yttrade sig i en sådan sak, måste han iohemta kyrkans stordignitärers åsigter. Till följd häraf ban kyrkomötet (eeclesiastic convocation), hvilket utgör den engelska kyrkans parlament, och soin efter en hvila af ett och ett haltt århundrade sista gången var samladt år 1852, nu åter sammanträdt och började sin session den 2 dennes med en högtidlig gudstjenst i S:t Paulskyrkan i London. Man motser med lifligt intresse mötets debatter. Det berät tas, alt frågan om kyrkans ritus och liturgi äfven skal hänskjutas till parlamentet, ehuru den talare, som förde ordet vid kyrkomöteis öppnande, framhöll kyrkans uteslutande rätt att besluta om sina angelägenheter och protesterade mot påbnd i kyrkoärenden, som icke utgått från kyrkan sjelf. Frågen skall få förökad vigt genom parlamentets förhandlingar om grundsatserna för den allmänna undervisningen, hvilken står i nära förhållande till det engelska presterskapet, och det är derföre tydligt, att de kyrkliga angelägenheterna komma att spela en framstående roll under nuvarande parlamentssession.