-) Johansson i Backa samt denne sistnämndes drän -) Kristian Andersson, äro nu samtlige införpassad till härvarande cellfängelse, sedan de enstämmig ; ) erkänt, att Lindmark, Olaus Nilson, Krans oc Kristian Andersson begått poströfveriet samt a t Johansson endast varit med om de röfvade per 1 I ningarnes fördelning och emottagit drängens ar part af rofvet till värd och förvaltning. Rörande förloppet vid hrottsjingaries upptäc kande och gripande äro vi nu i tillfälle meddel följande närmare detaljer : j Kronolänsmannen Hammarstrand hade oaflå i ligt under hela tiden sedan poströfveriet skedd efterspanat poströfrarne, utan att lyckas. Lands tingsmannen handlanden Chr. Larsson i Gröss I by, som äfven, ehuru obemärkt och i all hem lighet, anställt efterspaningar, var deremot lyck I ligare, i det att det lyckades honom att genom sin; ; I kunskapare få säker underrättelse om hvem son begått poströfveriet och att Lindmark en uppgifver natt skulle resa till Göteborg, försedd med go (reskassa. I afsigt att fånga Lindmark och han: skatter vid den fillämnade färden till Götebor; höllo Chr. Larsson, länsman Hammarstrand ocl landtbrukaren Lars Hansson i Kjällsby vakt vic Kongelfs färja ett par nätter. Då Lindmårkvute blef den natt, som var bestämd för Göteborgs resan, reste Larsson hem för att skaffa sig nys underrättelser, som erhöllos och lydde, att Lind marks Göteborgsresa blifvit på obestämd tid upp. skjuten. — Nu återstod intet annat än att för. söka antasta poströfrarne i deras hem, hvarför Chr. Larsson anmodade länsman Hammarstrand, oliskommissarien Kant, t. f. kronolänsman almqvist och landtbrukaren Lars Hansson att med Larsson sammanträffa på Smedseröd lördafen den 3:e dennes på aftonen, för att öfverensomma om sättet för brottslingarnes gripande. Chr. Larssons förslag att alla brottslingarne skulle liktidigt öfverrumplas antogs och utfördes pöföljande söndagsmorgon med den lyckliga påföljd, att alla fem på söndags förmiddag voro på Smedseröd under säker bevakning. Härmed var visserligen en god böjan gjord men då de häktade envist nekade och heligt bedyrade sin oskuld samt laga bevis mot dem saknades ehuru man var så godt som förvissad om deras brottslighet, och ingen annan än de sjelfva visste hvar deras rof var. föryvaradt, återstod ganska mycket att göra. Efter det poliskommissarien Kant hemrest på söndags eftermiddag och sedan förhör flerfaldiga gånger blifvit hållna under söndagen, måndagen och tisdagen, såväl med de häktade som med deras anhöriga, invecklade dessa sig allt värre och värre i motsägelser, hvilket hade till följd, att Lindmark påföljande onsdag för landtbrukaren Lars Hansson erkände sin och de öfriges delaktighet i poströfvenet, samt i vittnens närvaro från olika ställen i skogen framtog tillsammans 3720 rdr. Sedan detta skett gåfvo äfven de öfriga slutligen med sig och erkände sin brottslighet samt framtogo under onsdagen och torsdagen sina å olika ställen i skogen och fjellmarken förvarade andelar i bytet och anvisade äfven de ställen, der de röfvade postpåsarne, brefven och handlingarne voro gömda. Som större delen deraf var nedsänkt i tvenne sjöar, befunnos allatidningarne och en stor del af de öppnade brefven skadade och saknande adress. Så mycket af bref öch handlingar, som kunnat tillvaratagas, är torkadt samt afsändt till Uddevalla och Kongelfs postkontor. Af de vid postrånet bortkomna penningarne äro nu tillrättakomna något öfver 14,500 rdr rmt, hvartill landtbrukaren Lars Hansson i väsentlig mån bidragit derigenom, att han först förmådde Lindmark att tala sanning. Lindmark har äfven erkänt, att han haft en sedel å 1000 rdr och en å 500 rdr förvarade i en trasa vid ett berg, der :sedlarne blifvit af väta så skadade, att han insåg dem utan värde, hvadan han i trasan emte penningarne lagt en sten och kastat alltammans i en närbelägen sjö. Ytterligare har Lindmark nu erkänt, att då han 1851 häktades ör poströfverieti Haneströmsskogen vid Lilla Edet, rade han tvenne buteljer fyllda med penningar 1edsatta i marken, hvilka han icke uppgaf, i den anken, att de skulle komma honom tillgodo fter öfverståndet fästningsstraff, men då Lindnark, efter sin hemkomst 1863, skulle se till sin katt, befunnos båda buteljerna sprukna och edlarne af tidens åverkan upplösta. Såsom förr nämnts, har handlanden Chr. Larson vid flera föregående tillfällen kraftigt samt ned ej obetydliga enskilda uppoffringar medver-1 at till upptäckandet af. brottslin ar, som inom rten begått postrån. Afven landtbrukaren Lars ) lansson har på ett förtjenstfullt sätt biträdt ord-! ingens upprätthållare i deras verksamhet. Sål? tällde han sig t. ex för ett par år ög ÄN h en för en skara behjertade män, söm det lyc-! ades att spränga ett större, mycket fruktadt and af rånare och tjufvar inom Jörlånda socen, hvilket länge utgjort en skräck för orten. De tio prog som postverket lemmnar i ersätting för de återbekomna penningarne och hvilet arvode naturligtvis kommer att fördelas på era händer, blifva blott en ganska ringa ersätting för de kostnader och besvär som varit förundna med uppdagandet af det nu föröfvade ostrånet, hvilken upptäckt äfven ledt dertill att em djerfva och farliga brottslingar blifvit gjora oskadliga åtminstone för en längre tid och anske för alltid. (ec. H. T.)