i ww i . ! Ytterligare om arfvet efter svensken Claes me GC CO STF fv TE ARR WU FK offringar som det kostat. —N. (Insändt.) i Amerika. Enär ins. gifvit upphof åt notisen i Posttidnin gen angående svensken Claesons död, som timad 1 Amerika nyårsdagen 1865; och enär hans an Urin i Sverge på grund deraf vidtagit åtgärder (hvilka dock blifvit fruktlösa) finner han sig plig tig att meddela: de mera detaljerade uppgifte som ifrån en landsman i Amerika på samme fång med den första uppgiften lemnades. Ati onsuln i San Francisco ansett saken vara diktad, bevisar icke mycket då han blott genom andra kunnat efterfråga förhållandet — på 150 mils af. Istånd. Ytterligare utdrag af brefvet;: dateradt Oregon city den 18 April 1865; lyder sålunda: UR — Claeson arbetade hela tiden på verkstaden, så att jag åter började med honom. : På hösten slutade Claeson med båtbyggeriet och flyttäde ned på Columbiafloden, för att arbeta ihod en bonde, och jag stannade ensam qvär. I slutet af November kom en öfversvämning. Vid mitt hus reste (steg ) vattnet femtiofyra fot ifrån lågt vattenmärke. Strömmen blef oerhörd. Hus, lador, mjöloch sågqvarnar flöto förbi som blixten. Många lif blefvo förlorade. 1 som hela tiden byggt båtar åt andra... hade sjelf ingen båt, utom en gammal tubb, som redan i början bortsköljdes. och jag skrattade deråt, fast jag sedan önskade att jag haft henne. Emellertid hade jag några dagar före vattnets stigande tagit till huset en sjuk indian (som jag alltid förut brukat hafva med mig på jagt), och hade således både honom och mig att taga vara på. Utaf verkstadens golf, som flöt loss, lade jag tillhopa en tillfällig flotta, på hvilken vi, med Guds försyn räddade oss. Doct lemnade jag icke huset förrän på fjerde dygnet vid midnatt, då vattnet var några fot ifrån takåsen cch det brakade i alla hörn och knutar, och jag med fullt skäl kunde kalla skutan i marvatten. Kolsvarta natten — Vattnets susning, svåra träd som slogo emot huset med murbräckans styrka, slutligen allt förenadt med vinden gjorde ett sådant buller att jag icke snart glömmer det. Jag kunde icke komma, till fasta landet förrän nästa eftermiddag... Åt sjelfva äfventyret har jag sedan många. gånger skrattat, — men var öfvertygad att jag ej hade mycken lust. att skratta under det att det pågick..... Jag tillhör här ett kompani frivilliga, kallad Washington Guard, organiseradt för att hålla slafverisympatisterna på afstånd..... I kompaniet är jag erbjuden den fjensten att hålla gevär, pistoler och sablar i ordning — 25 dollar i månaden, och jag behöfver ej vara der mer än 1 dag hvarje vecka..... MENY, är att man här kan 8e många Europeer — Tyskar, Irländare, m. fl., som sympatisera med de södra staterna. Nu vill jag tala några ord om Claeson. Han slutade sin vandring ibland oss här nyårsdagen klockan half 9 på morgonen. Han drunknade. När vi först kommo till detta land, uppgjorde vi tillsammans med två unga män att vi skulle tillsammans bygga en skonare. -— Af alla är jag den ende som är qvar; de andra tre ha alla funnit sina grafvar uti den bedrägliga Willamette (floden)....... Claeson gick upp till Oregon city och fick taga hand om färjan emellan Linn-city och Oregon city. På färjan kunde han icke göra (vinna) mycket, ty Linn-city var redan vid hans ditkomst ibland antalet af de städer ?som hafva varit?. Men C. var ej rådlös. Han visste huru han skulle göra pgr...... jäde handla.. På det viset hade den. stackars Claeson lagt til hopa 600 dollars..... Angbåtarne gå dagligen emellan Oregon city och Portland (två af dem). Öfver hela verlden (åtminstone der jag varit) är det en antagen regel att den, som håller färja hvar ångbåtar passera upp och ned, skall se upp? för ångfartygen. Det var naturligt att C. visste det, men likväl hade han flera gånger försökt att hinna för-om? bogen på ångbäåtarne. Kaptenen på ångbåten var förargad öfver att vara tvungen att stoppa sin båt så många gånger, till på köpet i den starkaste strömmen. Man berätbade mig, att han hade sagt att han skulle kurera Claeson för det der. Likväl tror jag icke att han ville dränka honom; han ville blott väta honom litet, fastän det gick så olyckligt. C. hade ati färje-ekstocken en passagerare, som genast noppade ombord å ångbåten. At Claeson kastades ändar; men när ångbåten backat maskin, olef der en sådan kort våg som kom ekstocken tt kantra rätt rund. Claeson hade då tag uti n ända, och en utaf matroserna (Pskogsmatroen) gjorde den fast vid en knap. Derpå förde lrömmen OC. under vattnet, och den duttibom. iom passade på ändan vid knapen, blef så förkräckt att han kastade loss, hvarpå Claeson jönk, för att aldrig mera komma upp. — — -? 1: ?Den 16 Maj. — — — Jag skall skrifva några rd om Claeson, fast det tjenar ej till mycket, y troligen stjäla de undan allt hvad han lemrade efter sig.? Peter Claeson var född uti Småland, nära Dö-lerhults köping. Han var för någon tid rättare ör baron Fleetwood på Heljerum; derifrån kom an till Stockholm och arbetade hos byggmästaen Andersson på Essinge varf. En god vän, som jan hade på varfvet, hette Törnqvist. Claeson lar hemma en syster, som är gift och har barn.? (Insändaren får här tillägga att brefvet förnleder en ovisshet huruvida Claeson drunknat Columbia-floden eller Willamette. Insändaren ade förra gången i tidningen utsatt detsednare amnet, på grund. af uppgiften, att af de fyra ersonerna tre funnit sin graf i Willamette. ) Brefskrifvaren har varit iAmcrika 14 år; deraf anglicismen. BRBättasåänra. ark DBalicgankar