Aftonbladet – 16 februari 1866, sida 2

CE BIUPPEA VVS PVIS SM frukt. —— — 2 Den politiska skandinavismen. -Tidninsen IL Europe, som utgifves i Frankfurt, innehåller under denna öfverskrift en ledande artikel, hvari bladet framhåller, att de tre nordiska folkens långsamma, men säkra sträfvanden att tillvägabringa en närmare inbördes förbindelse ej bör lemnas ur sigte, ehuru uppmärksamheten för ögonblicket är riktad på brännande frågor af stor vigt, som intressera både Europa och Amerika. Utgången af sista kriget mellan Danmark och. Tyskland — säger bladet — har varit ett memento mori för de små. staterna, som häraf lärt, att hvarken traktater eller gamla sympatier numera äro i stånd att skydda dem mot de mäktiges våldshandlingar. För såvidt nu flera af dessa stater af andra rangen på grund af geografiskt-läge samt gemensamt ursprung och språk ega en möjlighet att utan alltför stora binder ingå ett närmare förbund med hvarandra, är det neturligt att de, isynnerhet under närvarande omständigheter, sträfva att sammansluta sig för att derigenom vinna ökad styrka. Och detta så mycket mer som en mäktig suverän ej blott förklarat, att han vill beskydda de beslägtade nationaliteternas tendenser att förena sig, utan ock bragt. det derhän, att natiohalitetsprincipen blifvit erkänd: såsom en af grundstenarne för den nyare folkrätten. För de tre nordiska rikena, Sverge, Norge och Danmark, finnas alla dessa anledningar till. en sådan förening, och det är derföre ej besynnerligt, att de underrättelser, viunder de sista månaderna mottagit från dessa länder, ådagalägga, att en ganska utpräglad rörelse till en fastare förening mellan..den skandinaviska folkstammens särskilda grenar existerar och regelbundet utvecklar gig. Emellertid saknas ej åtskilliga hinder. I Danmark härflyta de ur tvenne orsaker: den första är, att Kristian. IX fruktar; att denna union skall göra den dubbla konungatronen öfverflödig och röfva kronan från hans unga dynasti. Dertill herrskar ock hos befolkningen den farhågan, att i-händelse af en union Preussen skall bemäktiga sig Jylland, under förevändning att betrygga sig mot grannarnes makttillökning. Vi tro, att dessa bekymmer äro föga grundade. Det är alls icke fråga om en dynastisk förbindelse, lik Kelmar-unionen, utan endest om ett förbund — ganska. intimt, det är sannt — men gom i fullt mått medgifver hvart och ett af de tre folken en oberoende ställning och särskild styrelse. Också äro vi öfvertygade att, derest Kristian IX slöte sig till den skandinaviska rörelsen och toge ett steg i sådan. riktning så ofta den svensk-norske konungen föregår med exempel; den allmänna meningen snart skulle omfatta den tanken att båda tronervas bestånd alls icke är till hinder för folkens förening. Hvad Jylland angår, är först och främst att märka, att hvarje anledning till hat och tvist skulle utplånas ur de framtida förhållanden mellana Tyskland och Skandinavien, om — såsom man har skäl att tro — den gren af den skandinaviska nationen, som nu är af våldet sliten från sin stam, det vill säga Nordslesvigs befolkning, återgåfves till sitt fädernesland. Man skulle dåi stället seden sekelgamla kampen efterträdas af. vänskapliga förbållanden, hvilka i förening med de gemensamma intressen, som finnas i stort antal, en gång böra leda till en förbindelse mellan Skandinavien och det protestantiska Nördtyskland. I Sverge gifves ett stort antal personer, som, ehuru de önska en uniop, frukta de hinder, hvilka man antager att Ryssland skulle lägga i vägen för unionsplavens förverkligande och hvilka skulle kunna bringa. Sverges oberoende i fara. Men om Fyosland isjelfva verket måste med sneda blickar betrakta uppkomsten af en jemförelsevis stark stat i dess omedelbara närhet, så finnas-andra makter, som ej kunna annat än med tillfredsställe se, att en stat om mer än åtta millioner menniskor bildar sig till Östersjöns väktare. Dessutom var större delen af den svenska adeln ogynnsamt stämd mot skandinavismen af fruktan för inflytelsen af Danmarks i hög grad frisinnade institutioner. Vi ha för visso nog, yttra de svenska aristokraterna, vi ha nog af föreningen med det demokra