Aftonbladet – 16 februari 1866, sida 1

Mi, Åftonblads-tryckeriet, Munkbregatan n:o 85 a yen SITES mn —————R— RR ———ee— STOCEHOLM den 16 Febr. Preussiska representantkammarens ä debatt 1 åtalsfrågan. (Från Aftonbladets Korrespondent.) Berlin den 10 Febr. Den stora debatten öfver de liberala pare tiernas protest mot öfvertribunalets beslut den 29 Januari började i gör irepresentantkammaren och fortsättes i dag. Jag skall försöka att meddela en skildring at detta verkligen anmärkningsvärda plenum, hvilket skall intaga ett vigtigt rum i Preussens par lamentariska tideböcker. Så mycket är redan nu tydligt, att reaktionen åter igen slipat sina vapen för skarpt, så att hon sårat sig sjelf. Den förbittring, som attentatet mot rättvisan spridt i landet, skall hållas vid lif genom den rättegång, som regeringen efter sessionens slut ämnar anställa mot representanterna, samt ha en lycklig inverkan på valen. Jag kommer nu till gårdagens debatt. Den inleddes genom en klar framställning af förhållandet i ett tal af referenten, representanten Forckenbeck, ett skarpt och redigt hufvud. Han påminde om öfvertribunalets fordna, diametralt motsatta beslut samt om en gemensam skrifvelse af statsministeren till representantkammarens ordförande, då i Maj 1863 en konflikt hade utbrutit i anledning deraf, att kammarens president återkallat krigsministern till ordningen. I denna af alla ministrarne undertecknade eskritvelse yttras uttryckligen, ett författniogen förbjuder tillämpning af de allmänna brottmälslagarne på olagliga yttranden af representanter. Och samma ministrar låta två år derefter anställa åtal mot representanter. Så har författningen i Preussen, sade talaren, förvandlats till en karrikatyr, men striden för densamma skall icke bli utan framgång. Ett system, som under svåra tider allt mer och mer kostat landet menniskor och penningar och till ersättning derför blott förqväfver all frihet, kan ej ega bestånd. Det måste störtas och måtte det i sitt fall endast begrafva sig sjelf! Detta tal mottogs med stort bifall. Straxt derpå talade justitieministern, som med den honom egna naiveteten afslöjade regeringens plan. Grefve Lippe tog med en djerfhet, som varit en bättre sak värdig, i anspråk för sig sjelf förtjensten att ha bringat åtalet mot Twesten och Frentzel ända till öfvertribunalet och gifvit anledning till ett beslut efter regeringens geione. Han hotade äfven representanterna med ytterligare rättegångar och åtal. Men förloppet af plenum visade, att detta försök att skrämma återstudsade mot representanternas manliga mod. Af stor betydelse, om också något doktrinärt hållet, var medlemmen af venstern Gneists tal. Det har kommit så långt, sade han, att ministrarne icke mera skola göras ansvariga inför representantkammaren, utan representanterna inför ministeren, Lifligt skildrade han de tilldragelser, hvilka i engelska parlamentet föranledde den 8. k. Deolaration of Rights. Beslutet af den 29 Janari var en skamfläck för den preussiska rättvisan! Staten led af domstolsförderf, då domstolarne nedsjunkit till af ministåren hopsatta komissioner. Bland 4000 domare, som finnas i Preussen, hade justitieministern åt sig utsökt 3 eller 5, som åtnjöto hans förtroende, och låtit dem fälla domen. Då är det lätt att åtala representanterna. Man skall beskylla dem för förolämpningar, förtal, lands-.och högförräderi och ställa dem till rätta inför af ministern hopsatta domarekollegier, inför disciplinardomstolen, inför statsdomstolen; men aldrig inför juryn! Det skall man akta sig för. Men Preussen blir aldrig friskare förr, än en annan organisation af dess domstolar genomdrifvits. På ett gripande sätt talade Waldeck, sjelf medlem af öfvertribunalet, men hvilken, såsom varande domare i civilsenates, icke tagit del i det sista beslutet. Han redojorde för historien -om beslutet den 29 anuari, huru man långt på förhand förberedt det och tillkallat adjungerade ledamöter, för att med en majoritet ef en röst genomdrifva denna grundlagskränkning. Hvad jag i mitt förra bref berättade om öfvertribunalbeslutets tillkomst och de af ministåren använda medlen att erhålla det, bekräftades ord för ord af Waldeck från talar-platsen. Han framställde justitieministerns grundlagsstridiga stämpliogar i hela deras nakenhet oeh blottade dem för landet, der de skola framkalla den djupaste harm. Så slutade gårdagens penum. Ansedda talare hade anmält sig oh i dag, och detta plenum har erbjudit många lysande momenter. Twesten påminde till en börjaa om sitt tal i fjol om det preussiska domstolsväsendet, hvilket föranledde öfvertribunalets beslut. Profvet har blifvit gjordt och hans förkastelsedom då öfver öfvertribunalet rättfärdigad. Men de order, man gifvit de medgörliga domrarne, kunna aldrig öfverskyla skamfläcken af detta utslag. Domstolarne måste lära sig hysa aktniog för de lagstiftande församlingarnes kompetens. Likasom artikeln 43 skyddar konungens okränkbarhet, måste artikeln 84 betrygga kammarens talfrihet. Representanterna skola veta att med sina personer uppträda för författningen. Friheten och talarestolens skydd skola äterkomma, och man skall då komma ihåg upphofvet till öfvertribunalets beslut den 29 Januari. Mot de lumpna sofismer, som framkastades från ministerbordet, vädjade SchultzeDelitsch till det på sina valförsamlingar f:r