Aftonbladet – 15 februari 1866, sida 2

Riksstånden valde i går för sista gången fullmäktige i banken och riksgäldskontoret. Hvad man hufvudsakligen fästade sig vid ti dessa val var det öde, som skulle drabva en ledamot bland bankofullmäktige, hr Schwan, och en af riksgäldsfullmäktige, hr Nordström. Utgången i prestestiåndet, der ir riksarkivarien Nordströms öde skulle afsöras, blef sådan som man kunde vänta sig M denna församling, som synes vid demma riksdag, mer än någonsin tillförene, göra ig en ära af att gå stick i stäf emot den illmänna meningen i landet och emot 11ajoriteterna inom medstånden. Det vill nästan tyckas som om presteståndet ville taga skadan igen derför att det råkade att en enda gång släppa efter. Lyckligt is skedde detta i det stora, afgörande ögonblicket, och om än dess ja vid det tillfället gafs något oförvarandes och kanske icke var alldeles så kärleksfullt? som det för ståndets egen heders skull hade varit att önska, så får väl nu svenska folket tålmodigt iragas med de högvördiges halsstarrighet under den korta tid, som de ännu såsom stånd hafva något att säga vid vården af jardets allmänna angelägenheter, Att presteståndet såsom den främste bland sina riksgäldsfullmäktige insatte den man, som förnämligast hade dragit öfver riksgäldskontorets förra styrelse det klander och skarpa ogillande; som blifvit af tre stånd med rikets ständers rätt uttaladt, må således betraktas endast såsom en handling, stående i full harmoni med ståndets karakter och lynne, och såsom en anledning m.er att lyckö ska nationen att detta var sista gången som ståndet utöfvade denna valrätt. Borgareståndets val af kr motsågs med något större intresse. Icke dock som skulle man betviflat, att hufvudstyrsan af den -Schwan-Murenska fraktionen, som sammanhålles hufvudsakligen genom en offoch defensiv-allians mellan diverse jernvägsoch andra enskilda intressen, skulle undandraga hr Schwan sitt stöd under hvilka omständigheter som helst. Men det gällde här att utröna, om icke likväl det skulle visa sig, att åtminstone några af denna fraktions medlemmar hade erfarit några allvarsamma skrupler att äfven denna gång följa den svurna fanan. De förväntningar, man i detta fall hade gjort sig på en och annan ledamots samvetsömhet och finkänslighet, gingo icke i fullbordan. Den BSchwan-Murnska fraktionen insatte, med en kuapp majoritet, hr Schwan ånyo bland bankofullmäktige. Det återstår att se, huruvida den på sådant sätt utkorade finner den vurina majoriteten tillfyllestgörande såsom fullmakt på ett förtroendeuppdrag, gifvet af borgareståndet åt dess egen talman. Ett mer anmärkningsvärdt val var för öfrigt insättandet af grefve Henning Hamilton såsom ordförande bland riksgäldsfullmäktige. Den omständigheten, att vi nylgen voro grefve Hamiltons motståndare i landets lifsfråga, skall icke hindra oss att erkänna honom såsom en framstående kapacitet. Det är oss visserligen icke bekant att. grefve Hamilton mera specielt egnat sig åt studiet af finansiella ämnen, men hans stora förfarenhet i allmänna värf ger anledning förmoda, att han snart skall göra sig förtrogen med riksgäldskontorets angelägenheter. Tager man derjemte i betraktande, att borgareståndet insatt bland sina fullmäktige i samma verk en så karaktersfast man som hr Berger, en lagkunnig och affärsskicklig man med den erfarenhet som hr Dufva, är det anledning att åtminstone hoppas, att det fullständiga envälde, genom hvilket riksarkivarien Nordström dragit så många ledsamheter öfver sina kolleger, torde blifva brutet eller åtminstone försvagadt.