Aftonbladet – 15 februari 1866, sida 2

d Bref från en resande landsman. (Slut från gårdagsbl.) De vigtiga tilldragelserna i Sverge ha troligen så uteslutande sysselsatt dig, att du ej hunnit egna åt den sednaste österrikiska politiken den uppmärksamhet, som den onekligen förtjenar. En kort öfversigt af densamma torde derföre ej sakna intresse, Den österrikiska författningsstriden har sedan förra September månad inträdti ett nytt utvecklingsstadium. Jag behöfver ej erinra dig om 1861 års tilldragelser, om Februariförfattningens tillkomst, huru Ungern, Kroatien och Siebenbärgen, i stöd af sina gamla författningar, afhöllo sig från allt deltagande i det nya helstatsparlamentet, riksrådet, huru ungerska landtdagen under Frans Dåaks ledning kraftigt påyrkade ungerska kronans integritet, ungerska nationens oafhängighet i administrativt och representativt hänseende och 1848 års reform, samt huru regeringen till svar derpå hastigt upplöste landtdagen. Sedan ministåren Schmerling fåfängt arbetat på riksrådsförfattningens antagande af monarkiens östra hälft (blott med Siebenbärgen lyckades det) och sedan densamma genom sin byråkratiska egenmäktighet kommit i konflikt äfven med den vestra hälften, för hvilken. riksrådet emellertid trädt i verksamhet, lemnande denna ministör förra sommaren rum för ministåren Beleredi-Eszterhazy. Inom denna anses grefve Moriz Eszterhazy, ehuru minister utan departement, vara den egentliga själen och ega kejsarens-synnerliga förtroende. Redan dessa namn antydde i hvad riktning den nya ministeren skulle verka: Beleredi är till börden böhmare, Eszterhazy ungrare, båda i konstitutionelt afseende strängt konservativa med ultramontan anstryknoiog. . Deras program var att genom tillmötesgående åvägabringa försoning med Ungera och Kroatien, om ock på bekostnad af de tyska kronländernas konstitutionella riksråd, hvilket gjort sig i flera afseenden misshagligt. För detta ändamål utfärdades det bekanta Septemberpatentet, hvarigenom Februariförfattningen ?sisterades?, tills. de ungerska och kroatiska landtdagarne ånyo uttalat sig deröfver och man på grund häraf utarbetat en modifierad författning ;. härmed följde andra eftergifter för nämnda kronländer, som bevisade regeringens goda vilja. Detta gaf signalen till förnyad kamp mellan de mångskiftande partigrupperingarne och till ytterligare nya partibildningar. Stämnivgen och opinionen i de olika landsdelarne afspeglade sig inom monarkiens 18 landtdagar, af hvilka de flesta började sina förhandlingar i. November (den kroatiska redan i Oktober), den ungerska först vid medlet af December. Meningsskiljaktigheten framträdde genast vid bedömandet af Septemberpatentets politiska betydelse. Nästan öfverallt tillsattes utskott: att behandla denna fråga, hvilka allt efter olika uppfattningar föreslogo antingen tacksägelseadresser eller ett slags tadelvota till regeringen med anledning af Septemberpatentet. I alla rent eller öfvervägande tyska kronländer (med undantag af det högkyrkliga Tyrolen, der trosenhetsfrågan uppslukar ella andra intressen) beslöts, efter lifliga debatter och med stark majoritet, att till regeringen aflåta adresser, som i mer eller mmdre skarpa ordalag förfäktade riksrådets rätt och klandrade den företagna sisteringsåtgärden, såsom vådlig för den konstitutionella friheten. Så betraktades saken af det tyska liberala partiet, hvilket här uppträder på en. gång såsom strängt konstitutionellt och strängt centralistiskt, eamt fordrar, att de skilda nationaliteterna för att komma i delaktighet af den politiska frihetens välgerning må ge sin nationella sjelfständighet till spillo. Man behöfver ej tvifla på uppriktigheten af tyskarnes författningstrohet och konstitutionalitet, men sannolikt inneslutes deri äfven en arridre-pense, den att förmedelst det gemensamma riksrådet kunna beherrska de öfriga nationaliteterna. Säkert är, att det tyska partiet saknar allt sinne för nationella sträfvanden, — när det gäller andra: det inser ej, att äfven hosnationerna sjelfuppehällelsedriften är den första och starkaste af alla, Huru föga de icke-tyska nationaliteterna visste att uppskatta helstetens välgerningar, visar sig snart: till och med i:de blandade landtdagarne inom Tyskland lyckades det de nationella partierna antingen attgenomdrifva tacksägelseadresser till regeringen