Aftonbladet – 15 februari 1866, sida 1

sin fars giftermål, utan blott öfver sitt eget uppförande. Om Roger icke yttrade sig med grannlagenhet, så visade han dock icke så litet sådan mot Molly. Hennes sorg måste nödvändigt förefalla honom oförståndig och barnslig, och dock gjorde han hvad han kunde för att trösta henne, på sitt eget karakteristiska sätt. Denna afton iordningställde han sitt mikroskop och framlade morgonens skatter derunder, Derpå bad han sin mor komma och beundra dem. Molly kom naturligtvis också, och det var hvad han också afsett. Han försökte väcka hennes intresse för sin sysselsättning, smickrade hennes första nyfikenhet och förvandlade den i ett varmt begär efter naturkunskaper. Nu framtog han bok efter bok i dessa ämnen, och öfversatte det något upp. styltade och tekniska språket deri på van. lig, god hvardagsengelska. Molly hade kommit ned till middagen, undrande huru hela aftonen skulle fördrifvas; fiera timmar, hvarunder hon ej fick tala om det enda hon tänkte på, ty hon fruktade att redan hafva tröttat mrs Hamley dermed. Men aftonen gick utan att hon visste huru; hennes tankar hade tagit en ny riktning och hon kände sig uppfriskad deraf, samt mycket tacksam mot Roger. Nu återstod blott att följande dagen göra afbön hos pappa. Men mr Gibson fordrade ingen afbön. Han var i allmänhet ingen vän af känsloutbrott, och nu kände han kanske att det var bättre, ju mindre som sades om en sak, hvari han och hans dotter ej voro fullt eniga. Han läste djup ånger i hennes blic kar; ban såg att hon lidit mycket och detta skar honom i hjertat. Men han afbröt henne vid första ord om förlåtelse, med ett: Seså, seså, det är bra. Jag vet förut hvad du vill säga. Jag känner min lilla Molly — den enfaldiga lilla gåsen — bättre än hon känner sig ejelf. Jag har en bjudning till dig. Lady Cumnor vill att du skall komma till Towers.