Aftonbladet – 15 februari 1866, sida 1

och när bröllopet skulle blifva, utan motsägelse åhört mr Gibsons förslag att Cyntia och Molly skulle blifva brndtärnor, men hon kände att det skulle vara henne mycket obehagligt om den unga dottern skulle komma med sin friska skönhet vid sidan af d-n vissnade rosen, hennes mor. Och ju bestämdare allt annat ordnades i och för brölloppet, desto flera skäl fann mrs Kirk-. atrick för att låta Cyntia stanna qvar I .oulogne. Mrs Kirkpatrick hade om aftonen på den dag då hon blef förlofvad gätt till sängs, uppfylld af glädje öfver sim befrielse från arbetets träldom, hvilken befrielse hon motsag inom mycket kort tid. Hon såg intet skäl för att någonsin återvända till Ashcombe, om ej för att afsluta sina affärer der, och packa in sina kläder. Hon boppades att mr Gibsons kärlek skulle vara så varm att han ej skulle tillåta henne återtaga sin skola, utan genast och för alltid uppsäga den. Hon sammansatte också i denna anledning ett mycket vackert och mycket passioneradt tal, som hon säkerligen skulle bålla, och som naturligtvis skulle alldeles besegra de skrupler bon visste att hon borde hysa mot att säga till sina elevers föräldrar, att de fingo se sig om efter en annan skola åt sina döttrar, en vecka innan sommarferierna slutade. Det var som ett kallt störtbad öfver mrs Kirkpatricks planer, då lady Cumnor, fölande morgon, började på sitt vanliga sätt afgöra hvad som ålåg det nyförlofvade paret att göra och icke göra. Naturligtvis kan ni icke lemna skolan strax, Clare. Bröllopet kan ej bli före jul, men då passar det mycket bra. Vi äro då allesamman härute på Towers, och det kan bli ett litet nöje för barnen att fara öfver ill Asheombe för att få vara med på bröllopet. Jag tror — jag är rädd — jag tror icke att mr Gibson vill vänta så länge. Männen äro alltid så otåliga under dylika omständigheter.