Aftonbladet – 15 februari 1866, sida 1

Vill du att jag skall fara dit?4 frågade hon med bäfvande hjerta. tJa, jag ville att du och Hyacintha skulle lära känna hvarandra — lära hälla af hvarandra. CHyacintha!S upprepade Molly utom sig af förundran tJa Hyacintha. Det är det tråkigaste namn jag nägonsin hört, men det är hennes, och dertöre måste jag kalla henne så. Jag kan ej fördraga Clare som de säga vid Towers, och mrs Kirkpatrick skulle ju läta löjligt, då hon sä snart skall förändra sitt namn.4 Huru snart?t frågade Molly med en känsla af att hon oförmodadt kommit in i en främmande, okänd verid. Icke förr än i höst. Och det värsta är, tillade han, liksom han tänkte högt, att hon gått och upprepat sitt eget tillgjorda namn och kallat dottern Cyntia. Cyntia! Man tänker på månen och mannen i månen med sin risknippa. Jag är glad att du heter bara Molly, barn. Huru gammal är hon — Cyntia, menar jag? Ja, försök att vänja dig vid namnet. Jag skulle tro att Cyntia Kirkpatrick är lika gummal som du. Hon är i skola i Frankrike, för att lära sig hållning och behagliga maner. Hon kommer hem till bröllopet, sä att du kan få göra hennes bekantskap då; men jag tror att hon skall återvända på ett halft ärs tid eller så. EretE KAPITLET. Man lär känna hvarandra. Mr Gibson trodde att Cyntia Kirkpatrick skulle komma till England för att öfvervara sin mors bröllop, men mrs Kirkpatrick hade aldrig ämnat nåsot sådant. Hon hade visst ej någon bestämd karakter, men hvad hon icke tyckte om, undvek hon, och hvad hon önskade, gjorde hon vanligen eller försökte att göra, eller förskaffa sig. Hon hade visserligepn, under det sarital hon inledt om