Aftonbladet – 13 februari 1866, sida 3

(Insändt.) Det nu inträffade snöfallet är visserligen en öfverraskning för alla dem som trott att vi i år icke skulle erhålla någon vinter, men för vederbörande ordningsmän borde det icke ha utgjort någon öfverraskning. Gårdagens snöfall borde redan hafva påmint dem om att det gällde att i tid. vidtaga åtgärder som kunde underlätta trafiken i dag. Men huru har man härvid begått sig? Då landtmännen i dag på morgonen framkommo till de snöbelastade torgen skottade de som dertill hade något medel hvar för sig bort snön på sitt område, men följden häraf blef för de sistkommande att de mäste taga plms i de snöhögar som sålunda uppkommo. Det är artigt mot dessa landtmän, af hvilka man påräknar rik tillförsel och deraf följande billiga priser, att lemna torgplatserna i detta skick; det är artigt mot stadens damer att låta dem vada i dessa snösamlingar; det är artigt mot de fattiga, som ha dåäga skodon, att blottställa dem för sjukdomar i följd af fötternas förkylning. Det hade varit en lätt sak t. ex. att befria det vid sjön belägna Kornhamnstorg redan tidigt på morgonen från dess öfverflödiga snöbetäckning, hvilken då, kastad i vattnet, icke orenat detsamma. Sedan landttillförseln var samlad blef naturligtvis all sopning omöjlig, någon stadens qvast har icke heller varit synlig och snön blir nu tilltrampad och bemängd med smuts, hvilken skall bidraga att fylla våra stränder då den der utvräkes. Det är det kommunala sjusofveriet som vi ha att tacka för all denna osundhet. Verkan deraf att menniskor och dragare måste gå och stå i många timmar i snö kan aldrig vara helsosam och det synes såsom om ensamt den omständigheten att på torgen en stor menniskomassa är samlad borde fästa vederbörandes uppmärksamhet på nödvändigheten att i främsta rummet hålla dessa platser i vederbörligt skick. Det är en skyldighet som det tillkommer vederbörande stadsmyndighet att öfvervaka, ty torgen äro stadens mark.