(Införes på begäran.) Några ord om konsten. Det är i sanning klandervärdt, då en recensent utan verklig sakkännedom nedsätter och utdömer en konstnärs arbete, och detta mången gån utan skäl. Denna vår anmärkning är föranledd af en recension uti Posttidningen för den 3 Januari, öfver Stockholms konstförenings. exposition, hvari recensenten företagit sig att klandra och nedsätta just våra äldre, berömdaste konstnärer, såsom : hrr Edvard Berg, Stäck och Wallander. Studera hr Bergs taflor närmare, och man skall finna dem ega mer sanning och natur än den tadlande recensenten vill erkänna dem. Af ett sinne öppet för intrycket af naturtrogna bilder, har alltid hr Bergs taflor vunnit ett odeladt erkännande, och vitro ej att hans pensel kan skapa något, som ej tål jemförelse med hans föregående arbeten. Hvarför har hr Stäcks taflor lemnats utan all kritik? Fattas recensenten förmåga att bedöma dem? Om vi oaktadt recensentens nedsättande domslut, skulle företaga oss att. genomgå hr Wallanders tafia Bruden kommer, så skulle vi kanske finna så många momenter af ett friskt och rörligt bondlif, att slutomdömet utfaller helt annorlunda än recensentens. Månne ej den beskäfriga värden med bricka och glas i hand, de pustande pojkarna med den rykande glöggen, den nyfikna värdinnan, den vördige prosten, spelmännen, bruden, den lilla hunden — icke till förglömmandes — som i förbifarten skäller på grindpojken, de många åskådarne, bland hvilka somliga skynda ifrigt till gårdsplanen men hejdas af en bonddräng uppmärksammande kanonen och bondgossen med luntan i handen — ett riktigt praktexemplar af flickornas namndagsmuntrationsråd — männe ej denna omvexlande komposition motsvarar vad vi af denna rikt begåtvade målare kunnat förvänta? Hvad ton och färg beträffar, bedja vi om närmare upplysning, hurudan tonen och färgen borde hafva varit, men detta torde recensenten hafva ganska svårt att besvara. Viäro öfvertygade att denna tafla, såväl som de föregående, göra heder åt den konstnär som lemnat så många minnen af sin rika fantasi, af hvilka vi kunna påpeka hans sanna framställningar af folklifvet i Sverge, hans trefliga Bellmansscener, hans många andra genremålningar, och anse vi en sådan konstnär sl full rätt att fordra erkännande af sina förträffliga kompositioner. Viäro med glädje förvissade, att denna hans tafla skall försvara sin plats äfven i Kristiania konstförening, oaktadt recensentens federliga misströstan. Hvad hr Gellerstedts tafla Kyrka Aracelle beträffar, skulle vi ej tro det en elev af vår utmärkta aquarellmålare hr Scholander behöfver få tillrättavisning för fel i den optiska perspektiven, allrahelst som denna är fullt obefogad. Saknad af luft och hållning förstå vi ej. Viråda recensenten att göra en resa till England, der aquarellmålning med förkärlek idkas, och der hans ännu ofullbordade kunskaper kunna få en behöflig lyftning och grundlighet. Recensenten tager sig äfven friheten påpeka att hry Höckert och Boklund ej lemnat någon tafla på denna exposition, men vifinna dem deri hafva gjort ganska klokt, emedan dessa berömda konstnärer då troligen äfven utsatt sig för ett dylikt falskt och opassande klander. — Det synes för öfrigt, som om recensentens hela omdöme om målarekonsten skulle inskränka sig till de ofta och illa använda uttrycken ton, färg, luft och hållning, hvilket sednare åtminstone tyckes fattas hela recensionen. En sann och broderlig tillrättavisning, med verklig kännedom i ämnet, opartiskhet och ett humant språk göra oss alla nytta, och eggar den som känner sig träffad deraf till höjd verksamhet. Vi önska derföre att, vid bedömandet af våra konstnärers arbeten, sakkännedom, sanning och välvilja måtte ligga till grund för omdömet. Sann vän af konsten.