Aftonbladet – 12 februari 1866, sida 3

TRONOMISET. Är samverkan öfverflödig? I Vära läsare påminna sig huruledes en ban I kofullmäktig her förklarat, att hvad riksgälds kontoret försyndat, får riksbanken umgälla samt att han genom riksbanken egde mede att stäfja de enskilda bankernas verksamhet I Dessa yttranden utgöra ojäfaktiga bevis at någon sämja, för såvi t sådant beror a denne bankofullmäktig, emellan penninge institutionerna icke kan påräknas och följ: aktligsn nägon samverkan till allmänna rö relsens underlättande icke heller torde vars Jatt förvänta, Det är mer än besynnnerligt att rikets ständer ej lyckats så välja sina fullmäktige di riksbanken och riksgäldskontoret, att de samtlige inse, att begge dessa vigtiga insti tutioner egas af samma principal!er och at! deras styrelsers främsta pligt borde vara ett välvilligt tillmötesgående mot hvarandra. Så beskaffade yttranden som dem vi citerat vittna om något helt annat, men tyvärr återgifva de temligen nära de rådande känslorna. Det är icke mer än en gärd åt sänningen, om man antager att största svårig heten för ett godt förhållandes återslällande blifvit mndanröjdt i den stund förenämde banvkofulmäktige afträder från skådebanan. Så länge han är eller anses vara själen i rikets ständers hanks styrelse blir denna institution i stället för det säkraste stödet för allmänna rörelsen ett hotande åskdigert moln, från hvilket hvad stund som helst oväder kan utbryta. Det är otvifvelaktigt, att det hot, som blifvit uttaladt emot de enskilda bankerna, kan af riksbanken verks s. Må ingen bankstyrelse insöfva sig i säkerhet; riksbanken har medel i sina händer att grundligt skada hvilken enskild bank som belst, och skall det anses lända till allmänt gagn, att en stor statsbank får begagnas såsom medel för en oförklarlig hätskhets tillfredsställande, så måste vi medgifva att våra tillförene yttrade åseigter, att bankväsendet i vårt land var bättre ordnadt än i de flesta andra länder?, kan fåla en väsentlig modilikatio . Men icke allenast de enskilda bankerna äro hotade, utan jemväl alla sådana företag, hvilka kunna hänföras till den större affärs erksamheten;: Som-kvar man har sig bekant äro tiksbankens lånefonder, med undantag af den del som blifvit använd för rnbelåning, företrädesvis anordnade på det ätt att många och små lån lemnas, Detta är nog riktigt, ty en bank bör utan tvifvel lemna sitt biträde till så många som möjligt; men följden blir stt riksbanken blott undantagsvis kan lemna större låneförsträckningar, äfven om säkerheten, vore. alldeles otvifvelaktig. Den större rörelsen är säledes hänvisad att söka sitt stöd på andra håll. Då vi här i landet sakna i egentlig mening en fondbörs, hvarest man kan försälja utan allt för stor förlust statspapper och andra räntebärande obligationer, sä finnes blott en enda reserv och den utgöres af bestämmelserna i bankoreglementet 9 mom, 1: fullmäktige -bemyndigas, att af välkända och solida tracsenter eller endossenter låta i tockholm, Göteborg och Malmö, efter den kurs fullmäktige bestämma, köpa vexlar ä Hamburger benko, Preussiska thaier och , dragna på 3 månader eller kortare tid och hetalbara i Hamburg; Altona, Berlin eller London?. samt 5 ?såsom: bankens metalliska kassa onses och beräknas: — — — — — — — g) beloppet ef. uppköpta vexlary—-hvilka icke till liqvid förföllis eller blifvit för inkassering ull de i nästföregående moment omförmälda handelshus eller bankmrättninger afsända.? Häraf synes att riksbanken kan med fördel köpa goda vexlar, enär de betalas med riksbaänkehs egna banksedlar, som få på grund just af de köpta vexlarne i rörelsen utsläppas, hvarigenom riksbanken blir i tillfälle att på ett lägenligt sätt stärka sin metalliska kassa. Den förmån lagstiftaren tillerkänt riksbanken, att få beräkna icke förfallra vexlar i utländskt mynt såsom metallisk kassa, grundar sig sannolikt till någon del-derpå,. att riksbanken genom detta beräknngssätt blef satt i tillfälle att med fördel understödja den större rörelsen, då denna kunde, enligt hrr fullmäktiges bedömande, erbjuda välkända och solida-trassenters vexlar. Vi hemställa till hvarje affärsman, som opartiskt vill bedöma förhällandena, hvad värde detta stöd, som riksbauken ken skänka, rätteligen har, om riksbankens vexelaffärer företrädesvis, om ej uteslutande, beror af en eom förklarat inbördes krig emellan de vigtiga penninginstitutionerna riägbanken, riksgäldskontoret och de enskilda bankerna. Må ingen af småsinne eller afund låta förleda sig till att gilla fortfarandet af ett dylikt förhållande på den grund; att man anser det 8: k. pris vatbankintresset böra tyglas; må det gerna tyglas om det öfverskrider lIaglighetens gräns, men må det icke af godtycklighet hindras att gagna allmänna rö:elsen så Mycket som möjligt. I en tid, då det är allmänt insedt att man för svenska kreditens bästa bör undpika att söka främmande penningmarknader för att erhålla ökadt penningkapital, borde det vara hvarje god medborgares pligt att efter förmåga bidraga till att våra inhemska penninfinatitatiöner skulle kunna motsvara hvar sin bestämmelse och i möjligaste måtto samverka samt, då det kan ske utan risk, stödja hvarandra, vå det att icke onödigtvis penningkapital må dragas ur rörelsen endast för det ändamål, att man måste vara betänkt på sjelförsvar möt de mest oväntade, oförutsedda och onaturliga anfall. hososusmemanihestortinse UTRIKEN ENGLAND. Det engelska parlamentet öppnades den 6 dennes af drottningen i egen person, hvilköt natniliotvig vänkta start Hnnseernde neh