Aftonbladet – 12 februari 1866, sida 3

1 088, som skulle vilja ge en penninganvisl ning till den förstk mmande, som bad oss derom på gatan? Hvarför skulle vi då skänka I bort dessa aktier? Hvariör skulle vilåta andra njuta fördelen af hvad som nu är vårt J eget? Jag föreslär derför att fyrtiofem tusen aktier fördelas lika mellan oss, som äro här närvarande, dock så, att det medgifves vår högvälborne ordförande en större anpart än oss andra, och att endast femtusen sktier fördelas mellan den stora allmänheten. Aktierna stå i dag aderton procent öfver pari; då det blir kändt att endast fem tusen a dem komma i marknaden, skola de stiga till tjugofem, trettio, ja, måhända fyrtio öfs ver pari.4 Mylord och mina herrar?, sade mr Watson (parlamentsledamot) till min stora förvåning, jag tillåter mig att understödja det af mr Grass framställda förslaget.? Under loppet af ett temligen rörligt lif har jag träffat på mycken skurkaktighet; men någonting fräckare än det här omhandlade förslaget hade jag aldrig skådat, det måste jag tillstå. Vår ordiörande ver för ett ögonblick mållös af förvåning; men innan någon fick tid att tega ordet, sansade han sig och sade: ?Mina berrar! Jag är egentligen icke affärsman, och detta är det företa bolag, i hvilket jag är ekfieegare, än mindre direkför eller ordförande. Jag gick in på attinträda i direktionen i afsigt att bistå en gammal universitetskamrat, mr Clinch, inbjuaren till företaget. Men med all aktning för mr Grass och mr Watson — jag vill inte såra dem — måste jag förklara, att om detta förslag antages, ser jag mig tvungen alt genast frånträda min plats såsom medlem sf direktionen och att i morgon uti Times och Daily News offentliggöra anledningen till detta steg.? Dessa ord yttrades på ett lugnt och anspråkslöst, men just derför bestämdt och betydelsefullt sätt. Mr Grass var för klok för att börja tvist med direktionens bästa stöd. Han insåg ganska väl att om bolagets ordförande under sådana förhållanden afträdde från sin plats, skulle hela företaget betydligt lida deraf och aktierna falla fill påri eter dertöder. ind Under de få ögontlicks tystnad, som följde på lord Dunstraws yttrande, trodde jse att allt hopp för mig alt skörda någon fördel af bolaget var tillintetgjordt; men nu Teste fig for Woöd. Han började med att prisa den ädle lorden. som med eå mycken s-ickligaet förde ordet vid våra sammanträden, och nämnde derpå i de mest smickrande uitryck de tvenne hedervärda parlamentsledamöter, söm nyss hade yttrat sig.? Vid slutöt af ett föredrag, soih räckte i tjugofem minuter, sade han, att om det antel aktier, som mr Grass hade föreslagit att utdelas bland direktionens medlemmar, var för stort, kutöe det enligt hans tanke icke billigtvis invändas någonting mot att trehundra aktier tilldelades de direktörer, som önskade det. Om man ansloge vinsten på dessa aktier till tio stycket, tillade ban, skulle detta ge en ren vinst af tretusen , hvarmed mån väl finge tofratt låte sig utja. Konflikten mellan iedligheten och vinningslystnaden blef omsider afgjord genom en kompromiss, så att trehundra akfier medgåfvos åt hvar och en af de penningsnikna direktörerna. Eord Dunstraw förklarade genast, att han väl icke skolle frånträda sn plats, om det blefve beslutet att hvarje direktör kunde låta filldelå sig trehundra aktier; men att han för sin person icke ville tåga emot mer än de tjugofem, för hvilka han tecknat sig för att kunna bli direktör, samt femtio, för hvi!ka bad sedan hade tecknat sig vid inbjudningens utfärdande. Mr: Grass såg ut fom en hungrig tiger, hvilken man beröfvat dess byte. Han försökte hvad verkan oförskämdhet kunde ha och förklarade med största fräckhet, att äfven han kunde ruicera fösetaget, om han hade tust dertill, ty om hen trädde ut ur cifrektionen, skulle det säkerligen icke få någon lysände framtid. Härtill admärkte mr Currie helt lugnt, att det faktum, att en direktör trädde ut, icke i och för sig kunde skada företaget, men väl de skäl, sötn af honom kunde framläggss för allimänheten såtom orsak till hans utträdande. Mr Grass ville icke låta bringa sig till tystnad. Jag satt bredvid honom och hviskade till honom att han:-skulle låta seken falla samt erinrsde honom om att såsom sekerna nu stondo, skulle Universial Finance Association lida mer än vi sjelfva af en Olycklig utgång af vårt företag. Mr Grass bad mig följa-borom ut i yttre rummet, och så sbart vichade kommit ditut, sade han till mig ed en af raseri sköälfvande stämma och i ett a som vår meta tyskt än engelskt: Hör på. Vår ordförande är alldeles icke någon sffärsman, utan helt simpelt en narr, som skulle förstöra hvaje företag, för hvilket han stede i spetsen. Jag vill öra er ett försleg. Låt lord Dunstraw, mr Jurrie, general Foster öch alla de öfriga, som rösta med dem, träda ut ur direktinnen, Jag vill då bli ordförande och skaffa ett halft dussin city-män sf det rätta slaget i stället för de afgåogna direktörerna. Sedat kuona vi tilldela hvarje direktör hans tretusen aktier och hvar och en förtjena en liten förmögenhet, er själf inberäknad.? Detta förslag kunde jag naturligtvis icke gå in påv Jag insåg at det icke skulle (jenna till någonting att inlåta sig i någon vidlyftig argumentation och äfslog dei derför helt korf.. Mr Grass lät sig emellertid der. af icke på minsta sält förbluffa, — Ni är en personlig vän till ordföranden? sade han. Jag sverade jakande. — ?Ni vill såjedes att jog ekall rätta mig efter honom och rösta efter gom hän röstar?? Jag svarade härpå, att mr Grass naturligtvis hade rättighet att rösta såsom det behagade hoom; men att lord Dunstraw, enligt min tanke, iltidskule rösta för hved som var rätt och billigt. — ?Hör på?, sade han, svara nig inom fem minuter, ja eller nej, på fölade förslag. Om ni skriftligen förbinder er att gifva mig en tredjedel af den summa