Aftonbladet – 12 februari 1866, sida 2

hustru, och min lilla dotters moder, och hon har samtyckt dertill. Jag vet ej huru jag i ord skall kunna tacka henne nog. Nå, det var ju en god nyhet! Jag tror nog ni blir lycklig. Seså, skaka hand med mig båda två. 4 Derpå tillade hon små skrattande: Det ser ut som om det e behöfts mycket besvär å min sida.4 Mr Gibson såg bögst förundrad ut. Mrs Kirkpatrick rodnade. Har hon icke talt om det? Nå då må. ste jag berätta det. Det ör verkligen ett elltför godt skämt att kasta bort, synnerliga: t som allt nu slutat så bra. Jag fick ett bref från lord Cumnor just i dag, och Clare läste det högt, men på en gång gjorde hon ett uppehåll, der det ej behöfdes något sådant, och jag blef förskräckt och trodde att det hade händt Agnes något ledsamt, så att jag tog brefvet och — vänta litet! jag skall läsa upp det för er. Hvar är brefvet, Clare? Åh, här är det! Huru är det med Clare och Gibson? Du föraktade mitt råd, etc. ete. Grefvinnan uppläste ord för ord hvad mylord skrifvit om sin giftermålsplan för Gibsons räkning, och då hon slutat, tillade hon skrattande: Ni ser att ni har mylords fulla samtycke. Men jag skall skrifva och berätta honom att ni skötte denna affär på egen hand utan någon min inblandning. Nu skola vi ha en liten konsaltation, mr Gibson, och sedan skall ni få sluta er tete-å-tete med Clare.4 Iogendera af de förlofvade voro särdeles hegärliga efter något vidare samtal mellan fyra ögon, sedan de hört hvad lord Cumnor skrifvit om dem. Mr Gibson försökte låta bli att tänka derpå, ty han anade att han eljest skulle kommit till hvarjehanda