Aftonbladet – 12 februari 1866, sida 2

Ja, det är kanske bäst; jag borde också först underrätta Molly; det är hennes rättighet att före någon annan få veta det. Jag hoppas att hon och ni skola hjertligen hålla af hvaraudra. Oh! det är jag viss om. Då kommer ni i morgon och talar med lady Cumnor? Och jag skall innandess förbereda henne litet. JSag inser ej att någon förberedelse skulle vara nödig, men ni förstår den saken, min dyraste. När kan Molly få sammanträffa med sin blifvande andra moder? I detsamma inträdde en betjent och skrämde de ätskande bort i hvar sitt hörn af rummet. tHennes herrlighet, grefvinnan, anhåller att få tala vid doktor Gihbson. Bäda följdes åt till mylady, och mrs Kirkpatrick bjöd tillatt se så lugn och obekymrad ut som möjligt, ty hon önskade ifrigt att få förbereda lady Cumnor, det vill säga på sitt sätt berätta om mr Gibsons ifriga enträgenhet och sin egen blyga motvilja för ( nytt äktenskap. Men lady Cumnor hade skarpa ögon, både då hon var frisk och då hon var sjuk. Hon Hade somnat med tanken på det föråtnämnda yttrandet i hennes mans bref, och detta kanske gaf hennes tankar den riktning de nu togo. Det var bra att ni vär qdvår ännu, mr Gibsen. Jag ville just säga er -— — Men hvad felas er? Ni ser så underlig ut, och hon också. Hvad har ni sagt till Clare? Jeg är viss på att någonting händt.4 Efter mr Gibsons tanka återstod nu intet annat än att uppriktigt säga lady Cumnor huru sakerna stodo. Han tog sin blifvande hustrus hand och sade helt enkelt: Jag hur bedt mrs Kirkpatrick blifva min