Aftonbladet – 12 februari 1866, sida 1

I. Afton at ee SS nm ne AA UN a mblads-tryckeriet, Munkbregatan n:o 8.1 — ————m———————— —NNENEEEEE—EEE EE STOCKHOLM den 12 Febr. En universitetsfråga. Den 15 sistlidne November väckte grefve C. M. Björnstjerna hos ridderskapet och adeln samt dr J. A. Säve i presteständet motioner om ett nytt anslag å universitetsbudgeten, hvilka vi anse förtjena synnerlig uppmätksamhet. De nämnde motionärerna föreslogo, den förre Vatt ett årligt anslag, stort 8000 rdr rmt. ställes till K. M:ts disposition, för att, å förslag af universitetskonsistorierna i Op sala och Lund, honorera norska och ånneka universitetslärare och vetenskapsmän, hvilka, efter anmodan af nyssnämnda myndigheter, hålla föreläsningar i Upsala eller Lund;? och den sednare Patt rikets ständer ville bevilja ett reservationsanslag af 8000 rdr årligen, att ställas till K. M:ts disposition, för att användas till uppmuntran och understöd för danska och norska vetenskapliga föreläsningars hållande vid rikets båda universiteter såväl i Upsala som i Lund.? Det sälunda rikets ständers pröfning underställda förslaget var redan förut bragt å bane, och betydande röster hade varmt uttalat sig derför, såsom vi i det följande få tillfälle att närmare omförmäla. Bland de många, från hvar sin synpunkt vigtiga, grunderna för dess antagande äro trenne, som vi här önskade särskildt framhålla. Det ömsesidiga lån at lärarkrafter, som motionärerna äsyftat, skulle i vår tanke först och främst lända det vetenskapliga lifvet till ökad frihet och mångsidighet; och under de tryckande, hämmande, inkränkande förhållanden, hvilka inom smärre folksamfund, såsom de nordiska, ej blott äro till hinder för det ideella-arbetets ekonomiska bärighet, utan ock lätteligen medföra en viss småaktighet i synpunkter, en försigtig räddhåga i sjelfva det vetenskapliga sträfvandet, torde den fördelen ej kunna för. högt uppskattas. En motionäri bondeståndet (fil. dr C. J.: Lönnberg), som föreslagit beviljande af ett antal stipendier, för att sätta skickliga studerande i stånd att under ewt till två år idka studier vid Norges, Danmarks eller Finlands högskolor, yttrar med dessa förhållanden i ögonsigte, följande, som vi tillåta oss anföra: Om man jemför de svenska högskolorna med sådana i folkrikare och mera välmående länder, så finner man, att de förra städse arbeta under mera inskränkta förhållanden. I länder med större folkmängd erfordras äfven. ett större antal af bögsta undervisningsanstalter, och hvarje sådan blifver der också talrikare besökt. Mängden af dessa undervisningsverk föranleder vidare en lifligare vexelverkan emellan dem inbördes, samt — hvad som är af stor vigt — en större tillgång på lärareämnen, så att den ena högskolan stundom kan aflemna af sina öfver behofvet talrikare lärarekrafter till den andra, som i någon viss riktning emellanåt kan lida brist på dylika. Inom hvarje under längre tid bestående högskola utbilda sig efter hand vissa egenheter, vare sig till det -bättre eller sämre. Stora vetenskapliga personligheter rycka både vetenskapen, de studerande. och. samtiden med sig, så att deras. vetenskap företrädesvis blifver odlad. Så kommer. också, stundom en och annan vetenskap för. längre tid att drifvas med mindre ifver, omen gång fullkomlig brist på skickliga lärare yppats. Då det sålunda ligger .i sakens natur, att vid smärre högskolor, stundom den ena stundom den andra vetenskapen tidvis kan komma att lefva ett mindre kraftigt lif; så skulle de deraf möjligen. beroende olägenheterna antagligen uti icke ringa grad förminskas. och deras upphörande påskyndas, om tillfälle gåfves, antingen. att från främmande nordiska högskolor. för. någon tidhitkalla skickliga lärare till föreläsningars hållande i sådana ämnen, som jemförelsevis stode lägre, eller ock att till andra högskolor årligen utsända nägra af våra egna studenter.? kärskåda vi ställningen vid de svenska universiteterna, så finna vi, att de vetenskaper eller vetenskapsgrenar, som der äro refroentermde, väsentligen uppbäras af endast var. sin man. Må vara, att till flera professioner höra. adjunkturer, och till de flesta en eller flere docenturer; — de förres innehafvare, såsom i allmänhet hvarken examinatorer. eller. delaktige i fakultetsoch-konsistorii-ärenden, eganaturligtvis ej någon särdeles bestämmande inflytelse på ervisningen eller de vetenskapliga tens densernay och än mindre kan sådant vara händelsen-med de sednare. Professorniblir derför gerna deninvomsin vetenskap och dess studium i och detta hindrar den — ej blott de olika metodernas, utan ock de olika — åsigternas brytning med och mot hvarandra, som för-den fria och mångsidiga vetenskapligheten är af så stor betydelse. Då kan lätt hända, att vetenskapen blir dogmatisk och att den ungdom, som skall bildas för och genom densamma, blir doktrinär samt vänjer sig, i strid med vetenskapens evigt protestantiska. karakter, att jurare-in verba magistri.. Kunde ock detta hjelpas genom anställande af flere ordinarie med hvarandra sidoordnade lärare i samma: vetenskap — ehuruväl dervid är att märka, att de i allmänhet vore bildade vid samma högskola, af samme lärare, under samma inflytelser — så finnes deremot det vigtiga hindret, att en sa stor; frikostighet ej rimligen kan påräknas från den penniogbeviljande maktens: sidå.. Härvidlag föreställa vi oss, att det inbördes lånet af lärarekrafter de nordiska .universiteterna emellan skulle medföra väsentligt gagn. Ofta nog. händer, att id ett nordiskt universitet framträder ett nytt vetenskapligt uppslag af stor betydelse, som under decennier förblir om ej rentaf okändt, likväl nästan utan all. inflytelse å de andra.Hur välgörande skulle det ej vara, om den nya åsigten ,blefve. ej blott föreläst för den studerande ungdomen vid det universitet, der upphofsmannen är anställd, utan ock dess NOG