Aftonbladet – 10 februari 1866, sida 4

dande tillgår understundom ganska sällsamt; hårfrisörerna härstädes umgås med en plan att inrätta en ordentlig akademi med professorer, studerande, lefvande modeller, prisutdelningar och annat tillbehör. Grundtanken för denna akademi, som skall blifva en verldsinstitution, är den historiska erfarenhetssatsen, att hårfri sörskonsten icke på långt när kan så väl inläras på perukstocken som på lefvande personer. Denna aka emi instiftades i går afton dymedelst att 40 modeller friserades balmessigt af 40 hårfrisörer. Derpå följde tal, kritiska anmärkningar öfver hvad hvar och en af dem hade pre sterat och till sluts flera danser, för att se om hårklädseln egde behörig soliditet. — Djurtämjaren oeh lejonen. I Paris uppehåller sig för närvarande en djurtämjare vid namn Batty, hvilken uppväcker stor beundran, men också många gånger har satt åskådarne :i stor förskräckelse. För en tid sedan blef han således sårad af ett lejon, då han instack sit! hufvud i djurets gap, och publiken blef mållös af rädsla, då den såg blodet strömma ut ur ett stort sår, som han hade fått på den ena sidar af halsen. Detta var dock ett intet mot den gripande scen, som egde rum tisdagen den 23 sisti. Januari. Batty hade knappast inträdt i lejonbu: ren, hvarest funnos 4 lejon, 2 af hvarje kön, förrän man varseblef, att den enalejoninnan var i ovanlig grad uppretad och vild. De båda han. narne och den andra lejoninnan uppträdde likaledes på ett sätt, som vittnade om, att de ej mycket voro stämda för att deltaga i lekar, och Batty var under dessa omständigheter ej i stånd att utöfva sitt vanliga herravälde öfver djuren. Den först omnämnda lejoninnan for fram och jorde flera rasande språng; derefter stannade hon, upphof ett våldsamt rytande och stirrade på djurtämjaren med flammande ögon. De tre andra djuren intogo derpå en ställning, som om de ämnat störta löst på honom. Låt det nu vara nog! Gå ut, gå ut! ropade åskådarne, som ryste af rädsla, och Batty drog sig också verkligen baklänges ut ur buren, så att föreställningen blef afbruten. Publiken fick först nu veta hvad som inträffat. Den rasande lejoninnan hade just några minuter innan buren blifvit inskjuten på cirkus (föreställningen egde rum i Cirque Napoleon) nedkommit med en unge; men Batty hade ej för den skull velat uppskjuta föreställningen. Den lille lejonprinsen, som man ansäg för ende sonen, hade blifvit skild från modren och, liksom alla högförnäma dibarn, anförtrodd till en amma, en stor och kraftig newfoundlanshynda, som nyligen hade kastat valar och mottog sin tosterson med ammors vaniga hänryckning. Emedan modren befann sig sig så väl, som man efter omstindigheterna kunde begära, befallde Batty att buren skulle framföras för publiken; men i det ögonblick, då Batty inträdde i den, hände det att H:s Maj:t lejoninnan blef förlöst med ännu en liten en. 1 kaledes en son, och hennes raseri härledde sig af, att de 3 andra lejonen visade otvetydiga tecken till att de kände en obeskriflig lust att uppäta den lille. Då Batty kom in i buren, antog lejoninnan sannolikt att äfven han hade benägenet för steken, och derigenom steg hennes raseri till det högsta. Hon hade bestämt sig för att försvara sin unge bäde emot de andra lejonen och emot djurtämjaren, och det råder endast en åsigt om, att Batty skulle hafva blifvit dödens säkra byte, ifall han ej hade visat det orubbligaste lugn och kallblodighet under denna ohyggliga barnsängsvisit. Efter det Batty hade kommit väl ut ur buren, lyckades det honom och uppassaren att skilja lejoninnan och dess unge från de andra lejonen, genom att inskjuta stora jernplåtar mellan burens stänger, och då detta var gjordt, togs ungen från modren och presenterades för publiken, hvilken helsade honom med den glädje, som en nyfödd prins alltid har rätt att fordra. Det vor en liten vacker pilt, hvarken större eller mindre än en katt, och han var så lugn, som om han aldrig varit utsatt för att sluta sitt späda lif i de andra lejonens magar. — Det är klart att den skakande scenen ej blef utan inverkan på många af åskådarne. Mänga lemnade teatern just under de ögonblick 1å Battys lif sväfvade i fara och många damer blefvo till den grad utom sig, att de, utan att göra afseende på ben och krinoliner, försökte praktisera sig öfver bänkarne, för att komma ut. Ivenne damer gjorde fåfänga ansträngningar att komma bort; deras blod stelnade i ådrorna, derag ben kunde ej flytta sig från stället och slujet blef att de svimmade. En ung fru, hvilken rar ?i väntande dagarn, följde Då ett hår när cjoninnans exempel och måste i hast köras till litt hem.