Aftonbladet – 9 februari 1866, sida 3

middagen i rättan tid, huru mycket han än ringde och harmades. Ändtligen blef nu middagen färdig, men den stackars värden led af den brist på ordning, ja på renlighet, som visade sig. Hvarken glas eller tallrikar voro blanka och duken var skrynpklig och icke på långt när ren. Doktorn gjorde inga ursäkter, men då lord Hoilingford skulle lemna honom, sade han med den dåliga middagen i tonkarna: ?En man eom jag — en enkling med en dotter gom icke alltid är hemma — har ej ett så ordentligt hushåll så 2tt punktlighet kan åstadkommas under de få timmar jag är hemma.? Lord Hollingford tänkte visst på samma sak, då han svarade: Det är sannt, det är sannt. Men en man gom ni borde vara befriad från dylika bekymmer. Ni borde ha nögot fruntimmer i huset. Hur gammal är er dotter. Sjutton år. Den värsta åldern för en flicka som icke har någon mor. Ja, i sanning. Jag har endast söner, men jag kan tänka mig att det bör vara vida svårare att uppfostra en dotter. Ursäkta mig, Gibson, men jag kan ju tala som en vän till er — har ni aldrig tänkt på att gifta om er? Om ni kunde finna en förständig och hygzlig qvinna på några och trettio är eller så, tror jag det bästa ni kunde göra vore att gifta er med henne, och så få nägon som såg efter ert hus och besparde er allt obehag af tjenstfolk och dylikt; dessutom kunde hon ju också för er dotter vara af stor nytta ; alla flickor vid denna ålder behöfva en mild och förståndig rådgifverska, efter hvad jag tror. Detta är ett ömtåligt ämne, men jag hoppas np ursäktar min uppriktighet för min välmenings skull.!