Aftonbladet – 9 februari 1866, sida 3

de sig alldeles viss på att hon i så fall skulle mo.taga hans anbud. Emellertid fann hon snart att han blott ville göra några frågor om lady Cumnors helsa och började anse samtalet litet tråkigt, huru nyttigt det än kunde vera för doktorn och hans patient. Hon anade ej lt han just nu beslutat fria till henne — just medan hon svarade på hans frågor, med något för öfverflödigt ordsvall, det är annt; men han var van att skilja hvetet rån agnarne, och dessutom var hennes stämma så mild, hennes uttal så rent, att nan blef behagligt öfverraskad af denna motsats till det breda uttal han eljest var van att höra. De väl öfverensstämmande ärgerna i hennes drägt, hennes långsamma oehagliga rörelser, hade samma lugnande verkan på hans nerver, som en katts spinrande på somliga personers trefnad. an vörjade tro att hans egen lycka skulle bero vå om han kunde vinna henne. I gär änkte han på henne blott som på en god tyfmoder för Molly; i dag tänkte han mera vå henne som sin hustru.? Hågkomsten af ord Cumnors bref gaf hennes sätt en viss örlägenhet, som klädde henne mycket väl; on önskade behaga och hoppades att hon kulle lyckas deri. Emellertit talade de Blott om grefvinnans sjukdom, tills det iycksigtvis började regna. Mr Gibson brydde ig föga om en regnskur, men nu tog han vädret till förevänning för att dröja qvar. ?Det är mycket stormigt och regnigt väler nu?, sade han. ?Ja, mycket. Min dotter skrifver mig till rån Boulogne att paketbåten måste ligga fver der i två dagar.? (Forts. följer.)