Aftonbladet – 9 februari 1866, sida 3

Mr Gibson hade sedan många gånger tänkt på detta råd och funnit det ganska godt, men hvar skulle han upptäcka en förståndig och hygglig qvinna på trettio år eller så? Icke var detta ideal någon af mamsellerna Browning, eller någon annan i Holliogford. Hans patienter på landet kunde delas i två klasser: landtbrukare, hvilkas döttrar voro utan all bildning och uppfostran, och adelsmän med döttrar, sow väl skulle tro att det var på verldens sista tid, ifall en doktor från en småstad skulle fria till någon af dem. Men samma dag som mr Gibson gjorde sitt första besök bos lady Cumnor, började han tro att mrs Kirkpatrick var Sidealet. Han red hem derifrån helt tankfull r:ed slappa tyglar och utan att dock tänka det minsta på de recepter han skulle skrifva eller på den tid då han borde vara hemma. Hvad visste han egentligen om mrs Kirkpatrick? Han kom ihåg henne som den vackra miss Clare, guvernanten som hade skar!akansfebern för många år sedan, så många, att han sannerligen ej kunde begripa huru hon kunde se så ung ut, som hon verkligen gjorde. Han visste att hon blifvit gift och att hon snart derefter var enka. Han visste också att hon sedan hade varit guvernant i åtekilliga familjer, samt att hon alltid varit mycket omtyckt af lady Cumnor och hennes döttrar, för hvilka alla hon hyste stor aktning, helt och hållet oberoende af deras rang. Förjett par år sedan hade han hört att bon öfvertagit en skola i Asheombe, en liten stad heli nära ettan nat af Jord Cummnors gods. Denna egendom var eg ntligen större än Towers, men boningshuset derstädes var icke i så godt stånd. Några rum voro ordnade för att emottaga lörd Cumnor och hans familj vid