Aftonbladet – 9 februari 1866, sida 2

— Dödsfall. Från Upsala skrifves den 7: Ett dödsfall, som icke blott hos slägtingar, vänner och kamrater, utan äfven inom en vidsträcktare krets väckt sorg och beklagan, inträffade förliden måndagsmorgon, då studenten af Södermanlands och Nerikes nation Elias Walfrid Dufoa efter en kort tids febersjukdom afled å härvarande akademiska sjukhus. Om få kan med så full sanning sägas, att han var en ädel och förhoppningsfull yngling. Ettanspråkslöst väsende och framträdande, ett sinne, öppet för lifvets alla goda inflytelser, rika anlag, vackra kunskaper, en karakter af kärlek, tro och heder, som i det sannas, godas och skönas tjenst sökte sin uppgift, utmärkte den aflidne. Anförvandter och vänner voro ock med varm kärlek och stora förhoppniagar vid honom fästa. Förskaldekonsten var den bortgångne begåfvad med anlag, som redan burit vackra vittnesbörd om sig och lofvade ännu mera. Dufva var född den 3 Mars 1840 i Ösmo socken af Södertörn, blef 1858 student och ämnade denna termin aflägga filosofie kandidatexamen; fadern, byggmästore, är förnt död; moder, en broder och tre systrar sörja honom. Den aflidne var kusin till skalden Ruda. Af trycket utgifvit, förutom smärre slycken, hufvudsakligen i Upsala Posten: Ste Bjelke och Sköldmön4, Sulitelmasänger (Upsala 1865) samt öfversättning af Björnstjerne Björnsons tMaria BStuart, (Upsala AQREN