Aftonbladet – 9 februari 1866, sida 2

jag också så länge stackars mr Kirkpa trick lefde. Häåhå! det är dock sorgligt at vara enkal!? Kontrasten var dock ännu större mellar de tarfliga middagar hon intog i sina ele vers sällskap och den utsökta anrättning serverad på gammalt Chelsea-porslin, son hvarje dag bars upp åt grefven oah gref vinnan och henne sjelf medan hon var på Towers. Hon fruktade feriernas slut like mycket som någon af hennes elever, mer som detta slut ännu var några veckor af lägset, beslöt hon att blunda derför oct vjuta det närvarande i fullaste mått. De enda som hindrade henne deri, var attlady C.mnors helsa snart visade sig vara myc ket vacklande. Oaktadt sin mycket omta tade trötthet, hade hon dock i full värdig het presiderat vid den förutnämnda hög tiden för ?skolmamsellernu?, och sjelf före skrifvit allt hvad som skulle göras, hvilke drifhus som skulle förevisas, hvilka prome nader som skulle göras och vid hvilken tic sällskapet skulle återvända till frukosten Sjelf stannade hon i selongen tillika mec nägra äldre damer, som vågat uttrycka der tanka att värmen och vandringen i parker kunde öfverstiga deras krafter. De öfrigs delade sig i två partier, hvaraf det ens följde med mrs Kirkpatrick till drifhusen och det andra fick den äran att, anfördt af lord Cumnor sjelf, inspektera bans förträff. liga ladugård och nya uthus. Med största nedlåtenhett, som hennes åhörarinnor sedan sade, bebagade lady Cumnor för de förenämnda damerna beskrifva sina gifta döttrars hushåll, barnkammare och uppfostringsprinciper, samt deras sätt att vanligen fördrifva sin dag. Men allt detta tröttade henne dock, och när de främmande reste, hade hon troligen gått och lagt sig