Aftonbladet – 8 februari 1866, sida 3

ha synnerlig nytta af att konsultera.? Tid. ningen annonserar vidare såsom et rykte. att Förenta Staterna önska köpa S:t Thomas. Utvan dringen till Amerika. Till Redaktionen af Aftonbladet. Tillåt mig att i er vidt spridda tidning yttra några varningsord till dem som ämna utvandra. till Amerika. Utsigterna för utvandrare till Förenta Staterna vvro aldrig sämre än i närvarande stund. Lefnadskostnaden är, det tror jag mig med säkerhet kunna säga, nu större der än i något annat lond på jordklotet, utan att arbetsförtjensterna eller tillfällen till arbete på motsvatande sätt ökats. Tvärtom: det hastiga afskedandet af en ofantlig armå har snart sagdt öfversvämmat landet med arbetssökande, hvilka, äfven om de äro lyckliga nog att erhålla ett i våra ögon lönande arbete, måste se sin bebållning deraf betydligt förminskad, genom de många och dryga texor, hvarmed landet blifvit betunpgadt ill gäldande af de utomordentliga statslån kriget förorsakat. Det är likväl mera specielt mot en sak jag Önskar att varna utvandrarne af den ardetande och jordbrukande klassen. Detiöär nemligen att jäta binda sig genom kontrakter att gå till Sydstaterna som jordarbetare. Dessa kontrakter äro af sådan natur, att det är alldeles omöjligt för dem, som låta locka sig att ingå på dem, att någonsin uppnå en i ringaste mån oberoende ställning. Plantageegarne i Sydstaterna, förnämligast Virginien, ämna nemligen med de invandrande arbetarne ersätta de slafvar, de genom emäncipationen förlorat. De hafva fattat ett besynnerligt hat mot sina fordna slafvar, och vilja, deras eget intresse till trots, ej längre använda dem. Utaf hat mot Nordstaterna, som påtvingade dem emancipationen, fördrifva de nu sina fordna slafvar hellre ;än att lega dem, för att kunna säga till dessa nordstater: här äro de negrer ni beiriat; såsom våra slafvar voro de födda och klädda, nu svälta de ihjäl.s — Nu äro likväl dessa plantageegare genom det långa kriget, så utarmade att, äfven om de ville, så kunna de ej ingå på några för invandrare förmånliga kontrakter. Man begagnar sig derföre af inv.nararens okunnighet och bjelplöshet. De kontrakter jag sjelf sett, lyda så att för hvarje fullt arbetsför karl betalas om året 100 dollars, för hvarje qvinna och yngling under 20 år 50 dollars, för allå under 15 år intet; dessa sednare skola likväl också i sin mån biträda vid arbetet. Härjemte erbålla de fria bostäder, de fordna slafvarnes ruckliga kojor, med åtföljande lilla täppa, som de på lediga stunder kunna för egen räkning uppodla. Men som kontraktet uttryckligen säger att de skola arbeta på plantagen från solens uppgång till solens nedgång hela äret om, blifva de lediga stunderna mycket iå. De skola ock ega rättighet att hålla och för egen räkning sälja f.äderfä och, om jag minnes rätt, ett eller ett par svinkreatur. Allt detta är, som hvar och en med den ringaste kännedom om Amerika lätteligen inser, ytterst otillräckligt. Kostnaden för arbetarnes rega från Nevyork till Virginien afdrages också från årslönen. Följden häraf är att arbetarne genast komma i skuld (förskotteringar gifvas oftast också) till egaren med nästan intet hopp att någonsin kunna derifrån befria sig, hvarföre de, ehuru ursprungligen genom konkrakt bundna. endast för ett år, måste fortfara att slafva på plantagerna till orkeslösheten inträffar, då fattighuset eller tigseriet blifver enda tillflykten. Jag behöfver här ej nämna något om den stora skilnaden i klimatet mellan Sverge och det under den länga sommaren trycande heta Virginien, och många trakters osundhet, söm snart lägger mången annars kraftig och härdad nordbo på sjuksängen eller i grafven. Några principlösa svenskar äro de mest rerksamma agenter för plantageegarne, ,land dem en sig så kallande prof-ssor, (föeståndare för en flickskola i Richmond) ch en f. d. sjökapten. Dessa värdiga andsmän eller åtminstone den förstnämnde är efter egen utsago 20 dollars i guld för wvarje ?hufvud (head)? som han anskafar. En politisk plan säges ock ligga dold inuer dessa kontrakter. Sydländningarne mickra sig nemligen med hoppet att i en ramtid åter kunna resa sig för att hämnas vå norden det nederlag de nu lidit. Kunna le under tiden fylla sina stater med europeika invandrare så blifva dessa, då upproets tid kommer, hvad negrerna ej voro, n passande kanonföda. En annan sak, för hvilken de utvandrande öra taga sig i akt, är den mängd af svenkar och skandinaver, som de genast möta och hvilka mot billigt pris erbjuda dem ost och logi. Många af dessa ?boarding w0use keepers? annonsera i en i Newyork itkommande skandinavisk tidning och: åro västan utan undantag bedragare. De ega örmågan att på kortaste tid till högsta nöj!iga grad utplundra sina gäster. Ett mdantag måste jag likväl göra för hr Wahlbergs ?Scandinavian House i Broome treet, som dock egentligen är en restauraion för mera bemedlade personer. De flete af dessa värdar hafva antagit engelska amn. En påminner jag mig kallar sig 3rown, en annan Wilson. I sjelfva verket böra inga andra någonin tönka på att utvandra till Amerika än ie, som förut der hafva slägt eller vänner om hvars bistånd i råd och dåd de kunna rara förvissade ller sådane som med käniedom om något visst yrke eller yrken ;ckså hefva en försvarlig kunskap i engel. ka språket, samt något kapital. Stockholm den 30 Jan. 1866. 10 år i Amerika. furoledes vi bildade aktiebolaget för Rilo Grande—Moexiko lernbanan.