Aftonbladet – 8 februari 1866, sida 3

M a t E mi ere rt PR oo ee fees I förbrytaren, i Stockholm af verkmästaren A. Nilsson i Öst nor afsända 3 st. Mälareprovinsernas enskild: banks sedlar å 100 rdr, och dels de i brefvet til C. F. Björklund i Ulricehamn af vestgötahand landen J. Olsson afsända 3 st. Kopparbergs en skilda banks sedlar å 50 rdr samt 1st. Göteborg: enskilda banks sedel å 50 rdr, sannolikt den, sor varit innesluten uti det från häradsskrifvaren C J. Fröman adresserade bref till Göteborg och Almedals bolag. De funna penningarne uppgingc således till ett belopp af 500 rår. Några andra penningar, bref eller papper, som tillhört der plumdrade posten, kunde icke upptäckas; utan är det troligt, att, då det återstående beloppet af de förkomna medlen (utom det under nir 3 till C. F. Löfvenhjelm i Stockholm afsända bref. vet, hvars innehåll ännu är okändt), tillsammans 512 rdr 50 öre, utgjorts af sedlar å 10 rdr och derunder, dessa, såsom lättare att omsätta utan fara för upptäckt, af Anders Jansson medhafvas. Länsman Falk afreste redan den 1 Februari på morgonen för att ofördröjligen eftersätta samt på ort och ställe gripa den från hemmet afvikne ÅtLandsortstidningarnes korrespondenser. I skilliga landsortstidningar hafva på sednare tiden förskaffat sig korrespondenter i hufvudstaden, som skola meddela dem åtskillligt sådant nytt, som hufvudstadstidningarne icke upptaga, dels hörande till kategor:en af on dit, dels utgörande hvad man plägar kalla ioteriörer i afseende på en och annan olitisk saks behandling. En dylik uppgift örutsätter, för att kunna någorlunda lösas, personer, som befinna sig uti en sådan ställning, att de ha tillfälle erfara mycket af hvad som passerar oeh tillika ha tillräcklig urskilning, för att kunna bedöma pålitligheten eller sannolikheten af hvad de erfara. Nekas kan icke heller, att några landsortsblad ega hufvudstadskorrespondenter, hvilkas skrifvelser förete mycket af intresse; men äfven i afseende på dessa gäller den anmärkningen, att de äro något väl lätta på tråden? i fråga om meddelande af nyeter, hvilkas sanningsenlighet de icke haft tillfälle att närmare förvissa sig om, utan som de gifva ifrån sig på samma sätt som de mottagit dem, d. v. 8. såsom ett löst sqvaller. Till följd deraf, att ingen besvärar sig med att kontrollera hvad i dessa korrespondenser uppgifves, uppstår efterhand på detta område en ganska stor löslighet, isynnerhet som i och för detsamma ingen ansvarighet finnes, såsom för andra tidningsafdelningar, i det tidningskorrespondenten är anonym och man ser tidningsredaktionerna sjelfva ftörklara, att de icke ikläda sig någon sådan ansvarighet för dylika bref eller någon borgen för deras tillförlitlighet eller ens underkasta dem någon granskning, utan införa dem på den okände författarens ansvar och låta hvad de innehålla stå för hans räkning. Men härtill kommer, att då modet att ega hufvudstadskorrespondenser utbredt sig alltmera inom landsortspressen, måste slutligen bristen på personer, som ens något sånär äro qvalificerade för ett sådant värf, bli ganska stor, så ett åtskilliga tidningar måste för ändamålet använda personer, som ingenting veta att meddela och som helt och hållet sakna urskilning för bedömande af hvad som är faktiskt eller har någon rimlighet för sig. Man måste understundom häpna öfver att se tidningsredaktioner, som sjelfva äro mycket samvetsgranna och sorgfälliga i allt hvad de meddela, införa Stockholmsbref af den lösligaste och orimligaste beskaffenhet, som ligger så i öppen dag, att man nästan frestas att tro, det de —i motsats mot sina principer för öfrigt — tänkt, att det gör ingenting om korrespondenserna innehålla osanningar semt löjliga misstag och förvrängningar, endast deras publik får någonting under korrespondensform. Hvad som för åtskilliga korrespondenter af detta slag utgör ett nödbrödsämne, som de tillgripa, när hvarje annat ämne tryter, liksom de der stereotypa grodregnen? i åtskilliga franska blad, är ett på fri hand bopspunnet prat om stora förändringar inom Stockholmspressen. Så har nyligen en korrespondent till Jönköpiogs Tidning? undfägnat nämnda blads publik med en historia om förestående storartade förändringar inom Aftonbladets redaktion m. m., hvilken icke blott i hufvudsak och i alla detaljer är helt och hållet gripen ur luften, utan saknar hvarje tillstymmelse till grund och anledning. Vi skulle icke specielt anmärkt detta, då uppgifter af samma slag så många gånger varit upprepade och visat sin oefterrättlighet, så att ingen mera fäster sig vid dem; men då tidningen Aros, hvars utgifvare af gammalt bör känna till dylika tidningsankors värde, dock aftryckt denna, med tillfogande af den anmärkningen, att den troligen härflyter af missförstånd, ha vi endast, på samma gång vi uttrycka vår förundran deröfver, att man reproducerar slikt, som man sjelf inser vara oriktigt, velat nämna, att uppgiften icke ens kan härleda sig från sällskapet för nyttiga lögners utspridande, utan utgör ett alldeles obemängdt alster af en persons fria fantasi. UTRITHS