Aftonbladet – 8 februari 1866, sida 2

att hon visste att det var vackert, dels derföre att mössor äro dyra och måste tvättas ofta, gick hon alltid med bart hår. Hennes hy hade de bländande färger som ofta åtfölja rödt hår, och den enda åverkan tiden gjort derå, var att rodnaden på hennes kinder nu var mera stark än fin, liksom att den numera sällan skiftade. Vid aderton år hade hon varit mycket stolt öfver dess lätta och hastiga vexling, men nu kunde hon icke ofta rodna. Hennes ögon voro stora och milda och himmelsblå tll färgen, men föga uttrycksfulla, hvilket kanske berodde på att ögonhären voro så ljusa. Hon var kanske litet fetare än förr, men hennes rörelser voro lika mjuka och behagliga som någonsin. Hon såg ut att vara många år yngre än hon var — hon hade gnart sett tyrtio vintrars snö. Hennes röst var mjuk och fyllig och hon läste mycket väl högt, hvilket lady Cumnor satte stort värde på. Af ett eller annat, på det hela alldeles oförklarligt, skäl, var hon mera omtyckt af lady Cumnor än af någon annan i huset, ehuru hon till en viss grad behagade alla, och alla dessutom voro belåtna med att ha en person i huset, som så väl kände till alla vanor och bruk der, som alltid var färdig att tala när samtal önskades, alltid färdig att höra på och temligen väl förstå hvad sum sades, sävida det ej var fråga om den värdefullare litteraturen, vetenskaper eller politik och staisekonomi. Romaner och poesi, resor och smått sqvaller eller anekdoter af alla slag — dervid gjorde ;hon alltid just de anmärkningar som kunde väntas af en artig ähörare, och hon hade förstånd nog att inskränka sig till obetydliga uttryck af förvåuing och beundran, då man talade om djupsinvigare ämnen. (Forts.) sm——