Aftonbladet – 8 februari 1866, sida 1

STOCEHOLM den 8 Febr. Franska handelstraktaten godkändes i går afton af borgareoch bondestånden, med uteslutande af de klandrande anmärkningar, som bevillningsutskottet föreslagit. Detta resultat vanns i båda stånden med högst betydlig majoritet. I borgareståndet utföllo 51 röster för, men endast 8 emot ett obetingadt bifall, och bondeståndet gaf sitt godkännande med 73 röster mot 27. Det är ganska möjligt, att dessa vota från industriens målsmän i borgsreståndet och jordbrukets representanter i bondeståndet icke få sig tillmätta någon betydelse af traktatens motståndare; men nog skall det numera te sig ga eget att höra de djupsinniga statsekonomerna i prestkaftaner ucbreda sig öfver den ruin, hvarmed denna at borgare och bönder godkända traktat hotar jordbruk och slöjder. Om de hög. vördige, som möjligen torde vilja åt sig förbehålla äran att äfven i denna fråga uppträda emot nationens önskningar och intressen, egna någon uppmärksamhet ät de folkvalda representanternas mening, skola de förmodligen andäktigt sucka ett: Fader förlåt dem, ty de veta icke hvad de öra ! Under ridderskapet och adelns debatt i går afton hunno ännu blott tio taläre yttra sig och nitton hade ytterligare anmält sig då plenum afslöts. Af dem voro sex för, fyra mot traktatens godkännande. Anhängarne voro: hr Lagerhjelm, frih. sf Ugglas, hr Hallenborg, grefve v. Saltza, hr von Koch och hr Vv. Scheele. Såsom motståndare uppträdde hr Wolffelt, hr A. Boy, frih. D. Hermelin och hr af Forselles. Hr Lagerhjelm ådagslade, att bevillningsutskottets anmärkning, att traktaten icke blifvit för ständerna framlagd innan den trädde i kraft, var fullkomligt oberättigad. Anmärkningen, att de väntade. fördelarna ej blifvit Snöjaktigtt vunna, ansåg han ha bort åtföljas af en uppgift på hvad mutståndarne väntat, men någon dylik uppgift hade de ej lemnat. Talaren framdrog deremot flera vigtiga fördelar, som vunnits. I af. seende å bränvinstullen hade hr Lagerhjelm sett så många och så olika kalkyler, att han icke ansåg synnerligt förtroende kunna tillmätas-dem som här blifvit producerade. Bevillningsutskottets ordförande friherre af Ugglas understödde traktaten i ett klart och sakrikt, särdeles utmärkt anförande. Han upptog och gendref punkt för punkt friherre Klinckowströms invändningar, vi sande isynnerhet otillförlitligheten af hans i afseende å bränvinsfrågan. producerade kalkyler,; som hade på öret samma fel som . de: i en viss stor tidning framlagda. Man borde föröfrigt icke, såsom här blifvit ifrågasatt, grunda ett afslag å möjligheten af en lagöfverträdelse. FP afseende å, åtgärdens grundlagsenlighet ansåg friherren, att man måste sätta ett 50årigt -åskådningssätt framför en tydning, som blifvit ifrägasatt först för några månader sedan. Afven i traktaten med Ryssland, år 1836, hade tullnedsättningar blifvit stipulerade, utan att det fallit någon menniska in att finna detta grundlagsstridigt. — Hr Hallenborg, sjelf jordbrukare, ansåg det vara en obestridlig fördel för jordbrukaren att få köpa sådana förnödenheter, som han ej sjelf producerade, till-ett billigare pris. I något annat afseende berörde traktaten icke jordbrukets intresse. Talaten ansåg föröfrigt utskottet ha öfverskridit sin befogenhet, då det tillstyrkte ständerna att besluta anmärkningar mot regeringen, öfver hvilka konstitutionsutskottet ej blifvit hördt. — Gvrefve v. Saltsa talade varmt för bifall, visande att de tördelar traktaten medförde vida öfvervägde de förmenta olägenheterna, och fann det otillständigt att ifrågasätta grundlagsenligheten. i regeringens åtgärder, då dennoa sida af saken vore så fullkomligt klar. Det funnesäfven något som hette takt?, och som man vid tillfällen sådana som dettaej finge glömma. Norrmännen hade för sin del icke gjort det, och ham var förvissad att svenska adeln icke heller skulle göra det, uten bifalla traktaten med uteslutande af alla: försåtliga mellanmeningar,; — Hr v. Kochs yttrande var, såsom vanligt, sakrikt och öfvertygande. Han underkastade frih. Klinekowströms bränvinskalkyler en granskning, inför hvilken de stodo sig mycket slätt; och han uttalade slutligen sin förvåning öfver de märkvärdiga upptäckter man på sista tiden gjort i 1809 års grundlag. — Hr v. Scheele ogillade anmärkningen ätt väntade fördelar icke blifvit nöjaktigt vunna?. Deremot var han benägen att anse traktatens trädande i kraft innan den godkändes ha lagt ett visst band på ständernas uttalande, ifall de fun. nit traktaten ofördelaktig, Men dåibetraktande toges, att regeringen haft makt att afsluta den utan att-höra ständerna, att ett uppskof med verkställigheten kanske ej kunnat utverkas, att det vore obestridligt att traktaten redan medfört fördelar och att ständerna förut godkändt den riktning i hvilken traktaten ginge, måste talaren låta nämnde betänkligheter falla och röstade för rent bifall. Bland ;motståndarne höll; sig hr Wolffelt hufvudsakligen till sjöfartstraktaten, som han ansåg icke lemna Sverge full reciprocitet. Ehuru icke frihandlare, förklarade sjo