Aftonbladet – 7 februari 1866, sida 3

Sedan vi hade rådgjort med ej bli fråga. Jen af de skickligaste prospekt-författarne i City, använde vi hvarenda skilling vi egde i kontanter på en inbjudning till deltaI gande i ?Rio Grande-Meziko jernbanbolaget?, med ?begränsadt ansvar? för bolagsmänInen. Kapitalet bestämde vi till fem millioner I pund sterling, deladt i tvåhundrafemtitusen aktier på tjugo pund hvardera, af hvilka likväl endast fem pund pr aktie genast skulle inbetalas. Man torde kanske fråga hvarför vi lade vår imaginära Jernbana till Rio Grande. Det enda jag kan svara härpå, är, att den ena trakten syntes oss lika god som den andra såsom skådeplats för ett företag, hvars verkliga lif aldrig skulle komma att sträcka sig öfver den tryckta inbjudningen. Vi sade naturligtvis i denna, att det var ett stort behof af en jernbana från Rio Grandes stränder till Mexiko, och att byggande af de tvenne första banbitarne genast skulle komma att företagas. Om någon angrepe oss från denna sida och sökte bevisa att ingen jernbana behöfdes i dessa trakter, hade vi beslutit att genast anställa rättegång mot honom för äreröriga beskyllninar. Men vi visste ganska väl att vi voro sära i hvarje afseende. I England har spekulationen nu stigit till en sådan höjd, både på aktiebörsen och den vanliga marknaden, att ingen spekulant det ringaste bekymrar sig om huruvida ett företag verkligen kan betala sig eller icke. Hvem tecknar sig väl nu för aktier i afsigt att behålla dem? Om bara aktierna kunna säljas med vinst, hvem bryr sig väl om företagets slutliga öde? För att aktier i ett företag skola stiga öfver pari, behöfs ingenting annat än att det bland bolagsmännen finnes män af inflytande och förmögenhet, eller till och med blott att folk tror att så är förhållandet. Det länder i det hela taget mera till skada än till gagn att ha ett verkligt vinstgifvande företag att framlägga; detia beröfvar spekulationen dess halfva intresse. Den stora mängden af spekulanter i England tänker, som sagdt, aldrig på att undersöka om ett aktieföretag i och för sig är vinstgifvande eller icke, blott spekulationen i pepperen kan betala sig; de likna i detta afseende några af vår tids räfjägare, som förklara, att hundarne i det hela taget icke äro till någon nytta, och att man skulle kunna rida bra mycket fortare, om man icke behöfde tänka på hundarne och räfven. Vi skredo nu till verket. Vårt första bestyr var att fi en direktion bildad. Vi, eller rättare sagdt jag, som hade mera erfarenhet i denna sak än Wilson, beslöt, att den skulle innefatta en passande blandning af män från City och West-end. Jag visste, att likasom det å ena sidan icke finnes någonting, som de egentliga affärsmännen tycka så mycket om som att ha att göra med betitlade män, sålunda tro å andra sidan lorder, baroneter, riddare, godsegare, generaler, amiraler, öfverstar och deras likar sig alltid säkra, då de i affärer komma i beröring med män från city. Jag hade i Cambridge studerat tillsammans med en viss högvälboren? Francis George Albert Coburg Dunstraw, som nu var lord och öfverstelöjtnant vid gardet och med hvilken jag ännu var bekant. Lor Dunstraw hade några gånger spisat middag med mig i min klubb the Oxford and Cambridge?, och jag hade då och då varit gäst i hans klubb. Han lefde på intet sätt öfveraådigt, men var en man som njöt af lifvet ch icke behöfde neka sig något, enär han efter sin far hade ärft en betydlig förmögenhet. Jag gick upp till lorden och sade honom strax rent ut hvad jag önskade. Jag lofvade honom att havs namn icke skulle komma att figurera på den tryckta prospekten, så framt jag icke på samma gång kunde uppvisa sju eller åtta hederliga män, som likaledes voro villiga att underteckna den, och hvilkas namn skulle meddelas honom före dess offentliggörande. Jag underrättade honom likaledes, hvilket äfven var sannt, att han icke skulle komma att häfta för mer än beloppet af de aktier för hvilka han tecknade sig, sant att han, äf. ven såsom direktör i bolaget, icke behöfde teckna sig för mer än tjugofem aktier, hvilka, å tre pund stycket, icke skulle utgöra mer än tillsammans tvåhundrafemtio und, hvilket således var den summa, som an utsatte sig för att förlora, ifall hela företaget ginge öfver ända. Jag talade alldeles icke med honom om den möjliga fördelen, ty jag visste att han icke brydde sig om den, och att det endast var välvilja för mig och icke utsigten till vinst, som möjligen skulle förmå honom att bli direktör i vårt bolag. Det varicke lätt att öfvertala honom dertill; efter två eller tre samtal fick jag emellertid nedanstående, om än vilkorliga förre af honom, att han skulle uppfylla min önskan. Enfield Square, London, 8 Juli 1865. Jag går härmed in på att öfvertaga en direktörsplats och ordförandeplatsen i direktionen för ?Rio Grande-Meziko jernbansbolaget (med begränsadt ansvar), på följande vilkor: 1) Att icke mindre än sju män gå inpå att bli medlemmar i direktionen; 2) att namnen på dessa män mig meddelas innan någon prospekt offentliggöres med mitt namn under; 3) att jag är berättigad att återtaga mitt löfte, ifall jag har någonting att invända mot någon af de sju andra direktörerna; 4) förbinder jag mig, för att kunna bli direktör, att teckna mig för tjugofem aktier; 5) vill jag icke ha något slags ansvar för utredandet af de föregående utgifterna; 6) om, enligt ofvanstående, en tryckt prospekt utfärdas, undertecknad med mitt namn såsom direktör, så förbinder jag mig alt fortfara att vara direktör och ordförande i direktionen minst ett år efter sedan aktierna blifvit utgifna och att under denna tid icke sälja någon af mina tjugofem aktier. Dunstraw.? Hvad kunde jag väl begära mer? Försedd med detta bref och en rekommendations