Aftonbladet – 7 februari 1866, sida 3

2) Allt mynt törvan dladt Ull svenskt, hvar vid 1 dollar är upptagen till 4 rdr och 1 cen till 4 öre. 3) En halfspan eller en Bushel håller ick mer än 5 å 6 kappar. — Poströfveriet vid Kongelf. Om gripande af de personer, som misstänkas för dette poströfveri, meddelar nu Göteborgs-Posten följande detaljer: Redan för några dagar sedan erhöllo vi under rättelse derom, att skarpa misstankar voro rik tade mot några personer inom Ucklums försam ling af Inlands Nordre härad, för att ha natter till den 12 sistlidne Januari begått det bekant: pojtrånet i närheten af Kongelf, vid hvilket till äille hela den till Norge afgående posten blei röfvad och postiljonen Knutsson så illa slagen. att han, enligt läkares utsago, troligen unde: årets lopp till följd af skadorna aflider. Förat icke möjligen sätta de misstänkta på sin vakt ansågo vi oss likväl icke böra yttra något om saken, förrän underrättelse om de misstänktas häktande ingått. Detta har nu skett, ithy at poliskommissarien Kant natten till i går åter. vände, efter att ha verksamt bidragit till rånarnes häktande. Alltsedan rånet begicks ha oupphörliga efter spaningar fortgått efter bofvarne. Kronolänsmannen inom Inlands Södre härad, hvarest brottet föröfvades, Max. Hammarstrand, hvilken;utan ro natt och dag spanat efter rånarne, satte sig genast i förbindelse med kommissarien Kant härstädes, och utbyttes dem emellan underrättelser, så snart en anledning till misstankar för någondera yppades. Två öfverkonstaplar hade äfven från härvarande poliskammare -straxt efter rånet blifvit utsända, utan att dessa likväl kunde upptäcka något. Slutligen ledde dock kronolänsman Hammarstrands efterspaningar till ett bestämdt resultat, hvartill landthandlanden Chr. Larsson i Grössby, som förut varit behjelplig vid poströfvares upp: täckande, verksamt bidragit. Hr Hammarstrand underrättade nu kommissarien Kant om saken, och det bestämdes, att de personer, hvilka komme att deltaga i expeditionen, skulle på lördags afton sammanträda å Smedseröds gästgifvaregård, belägen 5 mil härifrån. Derstädes sammanstötte också på sagda tid hr Hammarstrand, kronolänsmannen i Inlands Nordre härad Palmqvist, Chr. Larsson i Grössby och kommissarien Kant. Dessutom hade man anskaffat säkert folk, hvilket dels kunde bidraga till bofvarnes gripande, dels tjena som lotsar i de villsamma ödemarker man skulle besöka. Genom skogar, öfver berg och moras utan Nr och stisar måste man, sedan man lemnat åkdonen, i det gemenaste väder och becksvarta natten vandra till fots, tills man hunnit fältet för operationerna, der man ville inträffa söndags morgon före dagens inbrott, för att hålla vakt tills man kunde göra angreppet vid dagsljus, i den händelse man skulle behöfva begagna vapen. Det var på fyra olika ställen man skulle fånga bofvarne, och man hade derför delat sig i olika trupper. Den ena, ledd af kommissarien Kant och för öfrigt bestående af handlanden Chr. Larsson samt hyrkusken härstädes J. Andersson, vegaf sig till torpet Orevartens dämmei Ucklum, hvarest den egentlige anstiftaren af rånet John Peter Lindmark, hvilken man visste vara försedd ned skarpladdadt gevär, bodde. Denne, som örut undergått tio års fästningsstraff och för två ir sedan sluppit lös, hade före jul gift sig med en torparflicka. Svärföräldrarne bodde jemte de nygifta i torpet, hvilket utgjordes af en eländig ordkula. Man knackade på dörren, som efter n stund öppnades. Då Lindmark såg att det rar farliga personer som inträdde, grep han efer sin på väggen hängande skarpladdade bössa, nen med ett kraftigt tag ryckte kommissarien Kant pp honom ur sängen, innan han fick fatt i geräret. Hr Hammarstrand samt landtbrukaren Lars Jansson hade under tiden begifvit sig till torpet Mosseslätt under Backa, äfvenledes i Ucklums ocken, hvarest bor en vådlig persedel vid namn lof Nilsson. Denne, som för 8 å 10 år sedan vefann sig här i staden i egenskap af ler2ök?, plef derunder två gånger dömd för öfverfallande af poliskonstapel — den ena gången med knif. Med ett fräckt kallgrin såg han sig fångad, oakjadt hans hustru, som befann sig i långt framkriden grossess, nu blef lemnad ensam med sju ler åtta små barn. Ett tredje parti höll vakt kring hemmmanet 3acka, hvarest bonden Joh:s Johansson är bonde: Denne jemte hans dräng blefvo häktade åsom de der varit medvetna om rånet, i hvilket le dock ej deltagit. Äfven hustrum har helt säcert känt till brottet, men blef dock ej häktad, när hon hade flera minderåriga barn att sköta. Dessa häktningar skedde sedan de öfriga verktällts. Sedan kommissarien Kant häktat Lindmark, vegaf han sig till soldaten n:r 17 vid Bohusläns egemente Carl Olsson Krans, hvilken äfven häkades. Denne bodde i torpet Skoggärdet, Spekeöds socken. Han hade jemte Lindmark och Olof Nilsson begått rånet. Under tiden hade kronolänsman Palmqvist emte hans medhjelpare å en aflägsen gård antällt husvisitation hos en person, hvilken haft ransaktioner med rånarne. Intet resultat vanns lock. Hr Palmqvist sammanstötte sednare med mfvudstyrkan i Backa vid middagstiden. De ade samtlige varit ute sedan klockan 4 på morsonen. Såväl i de misstänktes hem som sedermera i Smedseröd, dit de fördes, hölls förhör med dem. De nekade till en början att ha befunnit sig ute ågon natt på nyåret. Slutligen måste de dock nedgifva det — en sak, som ligger emot dem. Några penningar anträffades ej i deras hem, nen man vet med visshet att de ha de röfvade ummorna gömda uti bergen i närheten af siia hem. De lära till och med hos en torpare va stulit buteljer, för att iidem förvara de röfvade edlarne. : Efterspaningarne efter penningarne fortgingo i sår. De misstänkta förvaras tillsvidare hvar för ig på Smedseröds gästgifvaregård. et bör anmärkas, att ehuru de tilltalades hem iro belägna på tre mils afstånd (om man reser andsvägen) från det ställe der rånet begicks, är ikväl afståndet öfver bergen blott en mil. Vidare kan nämnas, att då rånet begicks, störade alla tre bofvarne fram mot ena sidan om västen, hvilken de tvenne fasthöllo, medan den indre sprang framför hästen för att kommeatill vostiljonen, hvilken han sedan slog i hufvudet ned en grof stör. Postiljonen, som således hade jod tid på sig för att sätta sig i försvarstillstånd, rog också ganska riktigt fram en liten pistol, nen hanen var fastrostad, så attinnan han hann pänna denna och aflossa skottet, hvilket kanske alla fall var odugligt, hade han redan blifvit lagen så hårdt i hufvudet, att han var försatt ur tridbart skick. En mängd detaljer angående rånarnes upptäckt ra tillovidara hållaghemliga hvadan vi hör